Även om det var i mitten på 1700-talet som julklappen som vi känner den idag började ta form, kan traditionen att dela ut julklappar härledas ända tillbaka till romarriket. Då var nyårsafton den stora högtiden.
– Där fanns en tradition av att man gav nyårsgåvor.De var ofta försedda med ett rim av något slag, som ibland kunde vara lite småelakt eller lustiggjorde den som fick det. Där kan vi också se sambanden med julklappsrimmen idag.
Seden spred sig på medeltiden till furstar och adeln, som började ge nyårsgåvor inom sina kretsar, och senare också åt sina tjänstemän.Traditionen spred sig från Romarriket vidare upp mot Frankrike och norrut och fick en större spridning på 1700-talet.
– Av tradition var julen en tid för givmildhet. Man hade en paus från arbete och det var kopplat till att man skulle vara givmild. Bland annat fick man inte avvisa tiggare vid julafton utan man skulle gärna ge något åt dem. Det förankrades på 1700-talet, säger Sophie och berättar att bönderna också gav sitt tjänstefolk någon liten julgåva, ett nytt klädesplagg och lite bättre mat medan borgarna kunde plocka ihop en korg med mat som de skänkte till fattighusen.
– Det här fanns parallellt, att julen var givmildhet men gåvan var fortfarande kopplad till nyår.
Men det fanns även ytterligare en tradition som kopplas till vår tids julklappar och det var själva ordet julklapp, som härrör från allmogen på 1600-talet. Då hade man som tradition att skriva verser, ibland lite småelaka sådana, och knyta fast lappen på ett vedträ.
– När det blev mörkt klappade man på rejält på dörren, öppnade dörren och kastade in det här grejen som man hade med sig och sprang iväg. Man skulle inte bli avslöjad. Det är därifrån ordet julklapp kommer, att man klappar på dörren.
De olika traditionerna smälter sedan ihop till den moderna formen av julklappar, och nyårsgåvan flyttas fram till julafton istället.
– Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men en sak som inte är helt ologisk men som jag inte riktigt har bekräftat är övergången från katolska kyrkan till den protestantiska, säger Sophie Nyblom.
I den katolska kyrkan fanns Sankt Nikolaus som en av tomtens identiteter, ett populärt helgon enligt Sophie Nyblom, som delade ut presenter till barnen den sjätte december.
– Men när reformationen kom tyckte inte de lutherska prästerna om det här helgonet. Man ville tona ner hans betydelse. Istället började Jesusbarnet ge presenter på julafton. Man brukar säga att julgåvor har en koppling till att Jesusbarnet fick presenter av de tre vise männen. Och jag kan tänka mig att man ville förknippa det med julafton.
I takt med att julmarknaden gjorde sitt intåg i slutet på 1800-talet blev det vanligare att man köpte sina julklappar.
– Men den riktiga kommersen fick ett uppsving efter Andra världskriget.