Julfrid? egentligen barnsligt enkelt

? Människor är väldigt utsatta i dag. Kraven är höga. Inte minst på kvinnorna som försöker ordna allt, den perfekta julen och sen kanske rasar ihop själv, och kanske känner att man inte ens får rasa för att inte förstöra bilden säger Helen Lundberg. När vi möter henne är hon ledig för att vara med sitt allra första barnbarn Emil Lundberg-Björklund blott fem veckor. Mamma Elisabeth som kommit upp från Karlshamn, med sin lilla familj för att fira jul, gör ärenden på stan. Mormor Helen är lycklig över det lilla undret som sover tryggt i hennes famn. Det lilla knytet är som en påminnelse av julens innebörd och budskap - ett barn är fött.  ? Gud kommer ju till oss som det lilla barnet och utlämnar sig till oss, säger hon. Att den efterlängtade, avskydda, skimrande,kommersiella, fridfulla, stressiga, mysiga julen kan innebära en pressad tid för många är som sagt något hon kan konstatera.  ? Det ska vara så mycket på julbordet, exemplifierar hon och berättar om en god väns syn på julstressandet.  ? Hon jämförde det med att göra julänglar i snön. Man gör så fint man bara kan och sparkar och har sig, men sen ska man ju resa sig upp och hur går det då med den perfekta ängeln? säger Helen Lundberg frågande: Livsviktig fråga Nej, just det, den perfekta snöängeln finns ju inte och inte heller den perfekta julen. Men hur ska man då uppnå den där julefriden som vi alla pratar om när storhelgen närmar sig?  ? Man måste nog fråga inåt i sig själv, fråga sig vad som är viktigt. Att ha varandra är viktigt. Men sen är det ju så att alla har inte någon. För den ensamma kan det vara jobbigt att se alla upplysta fönster och all gemenskapen, säger Helen och bjuder in till kyrkans gemenskap, både i budskapet men också i bänkraden.  ? En nick, några ord som säger att? jag har sett dig? räcker. Att gå och besöka någon gammal tant som kanske har sina barn långt borta kan betyda mycket, en blomma, ett kort, det behöver inte vara så märkvärdigt, säger kyrkoherden.  ? Gud ser hur alla har det, Gud ser dagisbarnet, de asylsökandes situation, tonåringens problem, den ensamstående mamman, den hårt arbetande pappan och de gamla, påminner Helen Lundberg. Att kyrkans folk också är beredda att se och kontaktas inför julen berättar hon.  ? Ja, så är det och vi hjälper till via diakoni och det finns en jour om det är akut, man söker sin församlings telefonnummer i katalogen.  ? Välkommen till kyrkan, till gemenskap, säger Helen Lundberg som själv för första gången på länge ska vara ledig julaftonen som firas med familjen. Men på juldagen förrättar hon Julottan i Forsnäs kapell klockan 09.00. I Råneå kyrka är det otta klockan 07.00 liksom i Jämtön klockan 09.00. Extra dimensioner För den som vill besöka Råneå kyrka även på julaftonen så är det samling vid den gamla julkrubban klockan 11.00. På annandagen sjunger man många av julens alla fina psalmer, det är klockan 18.00. Årets julhelg bjuder också kyrkoherden Helen själv på en extra dimension.  ? Jo lille Emil ska döpas i Bergnäskyrkan på annandagen säger mormor och stoppar om sitt lilla underverk som nu börjat tala om att han är väldigt hungrig och det är inget överlastat julbord han längtar till utan till sin mammas närhet. Vi bad Helen Lundberg plocka fram någon del av en favoritpsalm. Det blev ett stycke ur psalm 843 i ?Psalmer i 90-talet?, texten skriven av Ylva Eggehorn. Inget jultraditionellt men likväl aktuellt. Barn och stjärnor föds i mörkret utan skydd av våld och vapen. Mitt i mörkret bjuder livet oss att växa som en låga. Ljuset bär oss.Gud är nära i ett litet barn som ser oss. Ljuset bär oss.Gud är nära i ett litet barn som ser oss. Bär vi barnet i vårt hjärta blir vi bot för världens plåga. Gud är hos oss, ljus i natten, För att hjälpa oss att våga. Ljuset bär oss ...