En eftermiddag före jul går jag till färghandeln i Örnäsets centrum i Luleå för att köpa lite färg och några penslar. Statyn av författaren Torbjörn Säfve med boxhandskar ser frusen ut där han står på gågatan framför färghandeln. I skyltfönstret sitter en skylt med texten: "50% på alla varor i butiken." Det plingar till i dörren när jag går in. Stig Johansson hälsar vid disken.
- Varför säljer du varorna för halva priset innan jul? frågar jag.
- Jag slutar till jul, säger Stig. När Coop började sälja samma varor som vi förstod jag att det inte skulle gå i längden. Det verkar som om alla små butiker ska bort. Det har funnits en färgaffär här ända sedan 1957. Jag tog över butiken 1987. Egentligen skulle jag ha firat 20-årsjubileum i år. Nu blir det väl gravöl istället ... Bakom Stigs lilla skämt ser jag att han är ledsen. Jag kommer att sakna hans vänlighet och hans stora kunskaper, som bland annat bevisas av diplomen från olika färgkurser på väggen. Jag köper fernissa, lackfärg, linolja, terpentin, penslar, sandpapper och målarhandskar. Det blir bra till våren då jag ska rusta min gamla kosterbåt Måsen. Så får jag syn på några påsar med texten "Herdins Äkta Betser" i en hylla. Plötsligt väller barndomen fram. Farmor Greta tvättar kläder i den ved-eldade järngrytan utanför skogsarbetarkojan vid sjön Amungen i Dalarna. Farfar kommer ut ur stugan med två metspön i handen. - Kom nu Boris så hämtar vi mask. Har du glömt att vi ska dra upp storgäddan i dag? Vi gräver upp feta slingrande maskar bakom utedasset och stoppar maskarna och lite jord i en kaffeburk, och så ror farfar och jag ut på sjön. Farmor klappar i händerna när vi kommer tillbaka en halvtimme senare med två stora gäddor och sex abborrar. - Nu sätter jag på potatisen medan ni karlar rensar fisken, säger hon. Vi äter stekt gädda och abborre med nykokt potatis, och dricker kall svagdricka som farmor hämtar upp ur jordkällaren i en stor glasflaska. När farmor låg för döden vid 92 års ålder på sjukhuset i Gävle många år senare slog mig tanken att jag nästan inte visste något om hennes liv. Jag tog med mig en bandspelare och bad henne berätta. - Nej, slog farmor ifrån sig. Det är inget att berätta om, bara fattigdom och elände. - Men farmor, du är viktig för mej. Jag älskar dej. Mina barn måste kunna få höra dej berätta, och få veta varifrån vi kommer. Farmor började motvilligt berätta om sin barndom som ett av elva barn i ett litet torp. Hon berättade om hur hon som ung flicka arbetade som piga på olika gårdar i Dalarna och Hälsingland. Hon mjölkade kor och mockade dynga. Hon sov i utdragssoffor i köken. Men hon hade haft en bra tid hos färgfabrikören Herdin i Falun, berättade hon. - Jag arbetade som piga hos Herdins med att städa och tvätta. Det var fina människor. Jag vänder på påsen med Herdins Bets i handen och sätter den tillbaka på hyllan. - Ska du ha lite bets också? frågar Stig. - Nej tack det är bra, säger jag och går ut ur affären, uppfylld av mina barndomsminnen. Ute på gågatan står Torbjörn Säfve fortfarande med garden uppe. Jag kommer att tänka på en kväll för flera år sedan då jag hälsade på honom i hans lägenhet på Malmudden. Vi pratade om litteraturen, kärleken, politiken, hans islamiska tro och romanskrivandet. - När jag skrev mina romaner, om den ryske poeten Majakovskij, boxaren Siki, målaren Ivan Aguéli eller någon annan historisk person, då fyllde jag huvudet med fakta om deras liv, om politiska händelser, krig, maträtter, kläder. Så jobbar jag alltid. Det är som att spola en skridskobana. Sen snör jag på mig skridskorna och åker ut på isen och gör mina pirutetter, fri och tyngdlös. Fantasin fortsätter där det dokumentära tar slut. Romanen blir mycket sannare än en rent dokumentär skildring. Luleå blev allt lite tristare när Torbjörn Säfve flyttade från stan, tänker jag när jag står utanför färgaffären och tittar på statyn av honom som boxare. Han ser lite sliten och rufsig ut i kylan. En kvinna kommer och skjuter en annan kvinna i rullstol. De stannar till framför färgaffären. - Ska Stig verkligen stänga? säger kvinnan i rullstolen. Hon berättar att hon heter Signe Engberg och att hon har bott på Örnäset i 47 år. - Min man och jag har köpt färg hos Stig Johansson i alla år. Det blir ett stort tomrum om han och hans butik försvinner. Ett par andra kvinnor kommer fram och kramar om Signe och önskar God Jul. Gertrud Bohman och Sonja Mattila blir också upprörda när de får höra att färgaffären ska stänga. - Det är synd och skam att Coop gör allt för att ta död på småbutikerna här på Örnäset! Varför kan dom inte hålla sig till matvaror? säger Gertrud. Sonja Mattila håller med: - När Coop byggde sitt stora snabbköp lovade dom att inte konkurrera med samma varor som grannbutikerna här på Örnäset. Personalen på Coop kan ingenting om färger jämfört med Stig. Men att ta död på en liten butik, det kan dom. På väg till bilen med mina målargrejor passerar jag Coops stora röda byggnad. En julgran tindrar framför entrén och en julsång ekar i snålblåsten. Jag har lite svårt att känna julefriden. När jag kommer hem får jag en idé och ringer till Torbjörn Säfve. Numera bor han ute på landet i närheten av Örebro. Jag ber honom berätta om skulpturen. - Konstnären Mats Wikström kom hem till mej och skulpterade ansiktet i lera. Det blev nästan skrämmande likt. Tanken på att jag skulle bli en skulptur var lite otäck. Statyer brukar man ju göra till minne av döda människor. Det var faktiskt två andra killar som stod modell för kroppen, en snickare som heter Olof Larsson och så Tore Eliasson, en förbaskat bra boxningstränare i Luleå. Deras kroppar var lite för muskulösa för att likna mej. Så Mats Wikström fick lov att plocka bort en del av musklerna. Sättet som jag håller handskarna stämmer inte heller, det är Tore Eliassons sätt att boxas. Tore hade samma gard som en av tidernas största boxare, Archie Moore: krökta armar nära kroppen. När jag boxades gick jag med rak vänster. Jag har alltid gått före med vänstern i alla lägen, säger Torbjörn och skrattar. - När jag avtäckte skulpturen sa jag att för mej gestaltar den motståndet mot tjuvsamhället som vi lever i, som bygger på bedrägeri och förtryck av den lilla människan. Därför gäller det att hålla garden uppe och vara på sin vakt. Jag hoppas att några som ser mej stå där i Örnäsets centrum får lite uppmuntran att kämpa för nåt som dom tror på. Efteråt boxades några unga killar en uppvisningsmatch, tre snabba ronder. Det var en fin dag på Örnäset. Jag vill önska färghandlaren Stig Johansson en riktigt God Jul - trots allt. Du har varit en viktig del av livet i Örnäsets centrum i 20 år. Det kan du vara stolt över.