Som småbarnsfar har man inte mycket fritid över men Jörgen säger att när andra sätter sig framför TV:n så sätter han sig i stället med sina knivar.
Jörgen Sundström bor tillsammans med sin familj i Alvik utanför Luleå. Det var också där han växte upp och det var i garaget i föräldrahemmet som knivmakandet började.
- Pappa var inte alltid så glad åt allt slipdamm på bilen, säger Jörgen. Jörgen Sundström har 19 år i bageribranschen bakom sig, bland annat som kvalitetstekniker, och nu arbetar han bland annat med olika konsultuppdrag och utbildning på ett bemanningsföretag med kontor i Piteå. Knivslöjdandet sker nuförtiden i en liten barack på bakgården. Det har blivit ganska många knivar sedan 1995 då han började. Det var tvillingbroderns svärfar, Bo Holgersson i Råneå, som väckte intresset hos Jörgen. Han beundrade ofta de knivar som Bo hade tillverkat och började fundera över om han inte skulle göra en själv. - Jag fick en slipmaskin av honom och så började det, säger Jörgen. Så småningom tog han kontakt med knivmakaren Janne Lindfors från Rutvik. - Det blev en väldigt lång vänskap och han lärde mig alla grunderna. Johnny Nilsson i Arvidsjaur, som Jörgen beskriver både som sin mentor och Sveriges duktigaste gravör, lärde honom mer om gravyrkonsten och de har också rest till många tävlingar tillsammans under åren. En månads arbeteJörgen håller oftast på med två eller tre knivar på samma gång. Han sparar tid genom att göra samma moment på flera exemplar samtidigt. På det sättet har han alltid något gravyrarbete att utföra, vilket är viktigt menar han, eftersom gravyren kan utföras var han än befinner sig. Han är ofta bortrest i jobbet och då vill han ha något att göra på hotellrummet. Det enda han då i princip behöver är ett ämne och ett gravyrstål. - Det tar ungefär en månad för mig att göra en kniv, säger Jörgen. Jörgen har alltid en bild av hur en kniv ska se ut innan han börjar med den. Oftast blir resultatet också som han har tänkt. - En kille sade åt mig en gång att det är materialet som bestämmer hur kniven ska se ut men det har jag upptäckt med tiden att så är det inte alls. Om materialet ska bestämma åt mig hur min kniv ska se ut, då har jag fel material, säger Jörgen. Han menar inte att han är perfektionist, men han befinner sig i närheten av att vara det i alla fall. - Jag ritar upp hur kniven ska se ut och sedan ser jag till att jag har material till den. Jag vill inte göra en kniv som ser ut som en bandyklubba bara för att renhornet ser ut så. Knivarnas Rolls royce
Eftersom det är gravyr som är Jörgens "grej", som han uttrycker det, så gör han mest hornknivar - helhorn och halvhorn. Helhorn innebär att hela slidan tillverkas av horn, halvhorn av en del horn och en del läder. En stor helhornskniv är "Rolls roycen", eftersom det är mycket svårare att hitta bra ämnen till en sådan. Att det inte är några dussinknivar det handlar om förstår man när Jörgen berättar om materialen han använder och tiden han lägger ner. Det kan var exempelvis mammutbete eller ren-, älg- eller vattenbuffelhorn tillsammans med knivbladen han köper från erkända smeder som understryker kvaliteten i den färdiga produkten. Tillverkningen av knivblad är i sig en komplicerad och tidsödande process som Jörgen inte själv har gett sig i kast med. Det överlåter han till dem som har det som specialitet, bland andra Mattias Styrefors, en av de erkänt skickliga smeder som Jörgen vänder sig till. Själv fokuserar han i stället på det han är bäst på. Att få till det rätta "klicket" är också en konst som inte ska anses som självklar även om Jörgen inte tycker att kniven är komplett utan. Klicket är det ljud som ska uppstå när kniven glider in i och fastnar i slidan. - Många anser att det inte går att få till ett klick i en helhornskniv men det gör det visst, det gäller bara att veta hur man ska göra, säger Jörgen och demonstrerar med sitt nästan, så när som på gravyren, färdigställda exemplar. Nordisk mästare
Utmärkelserna och priserna har radat upp sig under årens lopp, bland annat har Jörgen blivit nordisk mästare nio gånger, svensk mästare fyra gånger och norsk mästare tre gånger. Utöver det har hans tävlingsbidrag vid två tillfällen utsetts till Årets kniv i Norge, vilket får ett väldigt stort genomslag enligt Jörgen, eftersom bilden av kniven publiceras på förstasidan till deras knivtidning under hela året. Att som svensk få den titeln är inte självklart har han förstått på reaktionerna efteråt. Det är viktigt för Jörgen att göra nya saker och ta ut svängarna ibland vad gäller modeller och mönster för att det inte ska bli enahanda eller tråkigt. Ändå har alla knivmakare sin personliga stil och sina speciella mönster och alla som är insatta i området vet vem som har gjort en särskild kniv, på samma sätt som man känner igen en konstnärs hand i en tavla. Föreläsningar
Han berättar att han gör enklare bruksknivar också men att det är de större och mer komplicerade utmaningarna som lockar mest. - Jag måste ibland få göra saker som inte är beställda, något helt nytt och sväva ut i en egen idé. Jag skulle förstås kunna göra en kniv varje dag av en enklare modell men då kanske mitt namn inte skulle vara lika intressant hos samlarna längre. Det tar 100-150 timmar för Jörgen att gravera en kniv och det är ingenting man lär sig i brådrasket. - Första året ser det ut som skit, andra året lite bättre och så vidare. Man måste vara tjurig, man blir inte en bra gravör förrän efter flera år, säger han. Det har ofta hänt att han fått förfrågningar om att hålla kurser men det har han inte tid med. - En enda lärling har jag haft. Han var i 70-årsåldern när han blev min lärling och tyvärr gick han bort i fjol, säger Jörgen. Många ringer och vill ha tips och råd och tiden räcker inte till. Däremot har han hållt många föreläsningar då han berättat om sin hobby. För fin för att användas
Det är inte mycket av det han tillverkar som blir kvar i egen ägo. Vid ett tillfälle dock gjorde han varsin kniv åt sin bror och sig själv som skulle användas i skog och mark och under jakt. Sagt och gjort. Jörgens bror Örjan blev jätteglad men sade samtidigt att den kniven kunde han inte använda, den var ju alldeles för fin. Då var det bara för Jörgen att börja om och göra två nya, enklare knivar. - Visst kan man tycka att jag skulle kunna gå ut på jakt med en sån här kniv i bältet, säger Jörgen och visar upp en nästan färdigställd kniv som han tänker ställa upp med i nästa tävling. - Men det gör jag ju inte.