– Jag har gått igenom mycket turbulens och känner att nu får det räcka, säger han.
Jonathan Kronas mamma och pappa hade precis separerat, veckan hos mamma var över och pappaveckan skulle börja. Jonathan ringde till pappan för att säga att han var på väg men fick inget svar. Jonathan och mamma satte sig i bilen för att köra till Bredviken där pappan bodde.
– Direkt när vi kom in i byn såg vi blåljusen på uppfarten.
Jonathan har mest fragmentariska minnen av sin far men minnet av blåljusen på uppfarten till gården, mammans skrik och ljudet av hennes händer som bankade på pappans bil i desperat frustration kommer alltid att finnas kvar.
– Men jag har många minnen från VHS-band som jag tittat mycket på, säger han.
Tretton år senare fick Jonathan beskedet att även hans bror hade valt att avsluta sitt eget liv. Även om det var stor åldersskillnad mellan dem så hade de en väldigt bra kontakt. Han var en trygg vuxen som alltid fanns där. Beskedet om hans död kom när Jonathan satt på bussen från Luleå, där han gick gymnasiet, till hemmet i Kalix.
– Jag hade precis satt mig på bussen när min syster ringde och berättade att han var död.
Den dagen blev resan hem lång och tårfylld.
Han kallar självmord för en sjukdom och tror att faderns beslut smittade av sig på brodern.
– Min bror var inte så duktig på att prata om vår pappas död utan det var mer att han skuldbelade sig själv. Jag och min mamma har alltid haft en öppen dialog där vi har gråtit och rensat tankar, säger han.
I vintras fick han ytterligare ett dödsbud – för tredje gången hade en person i hans närhet tagit livet av sig.
Tre självmord är mycket att bära för en 21-åring men ger även erfarenhet och kunskap om hur man som anhörig går vidare.
På senare tid har han blivit aktiv i organisationen Suicide Zero, som verkar för att minska antalet självmord i Sverige.
– Jag kände att jag måste göra något. Jag kanske gör en liten del eller en större del men huvudsaken är att man faktiskt vill göra skillnad. Det är det viktiga, säger han.
Han vill även uppmana Luleå kommun att ta fram en handlingsplan för att minska antalet självmord. Utan en sådan finns det enligt Jonathan Krona inget mål att sträva mot. Trafikverket har en nollvision kring dödsoffer i trafiken och det borde finnas en likadan kring självmord, menar han.
– Det saknas hos många kommuner här upp i norr. Fler och fler söker hjälp men alla kanske inte får den hjälp som de behöver.
Region Norrbotten har i samarbete med länets kommuner sedan tidigare beslutat om en gemensam politisk handlingsplan som ska förhindra självmord.
I sitt företag inom kosmetisk tatuering blir behandlingarna lika ofta terapisamtal mellan honom och kunden.
– Jag pratar mycket med människor och kan dela med mig av mina egna erfarenheter och hjälpa till att få en medmänniska att lätta på sina känslor. Att bara få prata gör jättemycket, säger han.
På söndag är det den internationella suicidpreventiva dagen, instiftad av världshälsoorganisationen, WHO, och som alltid infaller den 10 september. För att hedra minnena av dem som har lämnat oss genom självmord anordnar Jonathan Krona en ljusceremoni klockan 18.30 vid hamnkranen i Södra hamn i Luleå.