Framtiden var utstakad. Johanna Öhman från Tjautjas utanför Gällivare skulle bli advokat och flyttade till Luleå redan som 15-åring för att gå på entreprenörsgymnasiet.
– Gällivare är fint på många sätt, men det kändes som att alla vägar bar till gruvan. Jag ville annat, säger hon.
Men advokat blev hon inte. Ödet ville annorlunda när hon snarast på ett bananskal gled in på försäljning och marknadsföring och senare utnämnd till vd för Samuraj endast 22 år gammal.
– Där och då var det helt självklart att kliva in som vd. Jag hade visioner och var fylld av energi, men gud vad många saker jag inte kunde. Samtidigt är jag glad att jag inte fegade ur, att jag trodde på mig själv och framför allt hade fantastiska människor som hjälpte mig och trodde på mig. Jag fick friheten, förtroendet och förutsättningarna att driva bolaget på mitt vis fram till att de gamla ägarna gick i pension, säger hon.
I dag äger hon bolaget till 95 procent. Resterande fem procent har hon sålt till en medarbetare och sedan några år har byrån sju anställda i Luleå och två anställda i Stockholm.
– När jag klev in som vd gick företaget inte så bra. Jag jobbade hårt med att renodla och skapa en gemensam riktning för alla anställda. Det krävdes att vi gemensamt kunde landa i vad vi var bäst på och passionerat kunde gå in för att skapa de bästa erbjudandet för vår kunder, säger hon.
Den största utmaningen som ung ledare, menar hon, var dock att lita till sin egen intuition.
– Jag kände att jag axlat en stor roll och hade stor respekt för mer seniora ledare. Jag började titta på och efterapa andra ledarskap, men det blir sällan bra när man försöker vara någon annan än den man är. Jag blev, kort sagt, en sämre ledare och sårade människor på ett sätt som inte kändes okej, säger Johanna Öhman.
I dag är hon tryggare i rollen som vd, där hon genom försök, misslyckanden, reflektion och hjälp av både mentorer och utbildningar lärt sig att vara sig själv fullt ut, både privat och i yrkeslivet.
– Det ger bättre resultat och jag mår bättre. Jag är en känslomänniska och dessutom introvert. Min superkraft är att vara inkännande, snappa upp nyanser och bygga bra relationer.
Johanna Öhman lyfter genomgående att det handlar om laget – det vill säga att alla anställda ska ges förutsättningar att uppnå sin potential och tycka att det är roligt att kliva upp ur sängen och gå till jobbet.
– Det är trots allt medarbetarna som ska göra jobbet. Därför måste vi utmana och växa tillsammans, på en trygg plats, där alla kan vara sig själva och där alla tankar och idéer är välkomna.
Själv uppfattar hon sig som en nyfiken person som är bekväm med det okända och att utmana gamla sanningar – en förutsättning för att navigera i ett föränderligt samhälle, menar hon.
Att kliva in i rollen som vd vid 22 års ålder har givetvis avspeglats i många, långa timmar på jobbet. I dag är arbetsbelastningen mer human, vilket ger utrymme för en aktiv fritid.
– Jag älskar att bo i Luleå. Här kan jag tillgodose alla mina intressen under hela året. Inte minst älskar jag att vara ute under alla olika årstider.
Vintertid är det skidåkning, skoter och fjällen som lockar. Vår, sommar och höst fyller Johanna Öhman fritiden med skärgård, båtliv, bad och cykling, gärna tillsammans med sina vänner, familj och sambo.
– Jag och min sambo håller också på att bygga ett hem tillsammans. Vi köpte ett hus på Kronan för ett halvår sedan och funderar som mest på vilka behov som ska uppfyllas i vårt hem och hur vi vill leva vårt liv.
Därför valde de exempelvis ett boende som bara ligger ett hus ifrån elljusspåret på Ormberget, men också ett hus med planlösning som inbjuder till social samvaro.
– Min bästa lediga dag börjar med fysisk aktivitet, exempelvis skidspåret på Ormberget, följt av bastu och sedan matlagning med våra gäster. Det får gärna pågå länge. Sedan avslutar vi kvällen med ett brädspel. Men det kan också vara en vanlig jobbdag, där jag tillsammans med kreativa människor får fundera ut strategier och lösa problem, följt av en Luleå hockey-match.
Du verkar nöjd med ditt liv?
– Ja, nu har även mina småsyskon flyttat till Luleå. De pluggar båda på universitetet och är uppfyllda av sitt studentliv, men jag ser framemot att de ska avsluta sina studier och vilja umgås mer med mig. De är viktiga för mig, säger Johanna Öhman.