Joel minns tsunamin

- Man tänker nu att det var tillfälligheter som gjorde att vi klarade oss undan katastrofen.  Joel Liljedahl var en av de norrbottningar som befann sig i Thailand när tsunamin drabbade.

KLARADE SIG. Hela familjen Liljedahl var samlade i Phuket i Thailand  julen 2004 då en tsunami drabbade Indiska oceanen. - Tillfälligheter spelade in funderar Joel Liljedahl som här är nyss hemkommen från sin favoritdestination.

KLARADE SIG. Hela familjen Liljedahl var samlade i Phuket i Thailand julen 2004 då en tsunami drabbade Indiska oceanen. - Tillfälligheter spelade in funderar Joel Liljedahl som här är nyss hemkommen från sin favoritdestination.

Foto: Håkan Gidlöw

Luleå2009-12-28 06:00
- Vi var i Thailand hela familjen, elva personer, och vi skulle egentligen ha bott ned mot stranden men fick ett hotell längre in i Phuket, uppe på en liten höjd. Det, sammantaget med att vi den här dagen var så ovanligt sena ned till stranden, gjorde att vi klarade oss, säger Joel Liljedahl eftertänksamt. Några minuter var man oroliga för att tre i familjen saknades men de lokaliserades snabbt.Flera gånger
Sedan den hemska katastrofen inträffade har han och hans familj besökt Thailand igen flera gånger. Han är inte rädd:- Nej, det är jag inte, men visst, när jag står där på stranden tänker jag numera att "vart skulle jag springa om det hände igen", och visst tittar man utåt havet ibland för att upptäcka den" vita randen", tecken på en annalkande flodvåg, säger han. - Men numera så finns det ju ett varningssystem som går igång och det är väl skyltat överallt hur man evakuerar sig säger, han, för övrigt nyss hemkommen från en Thailandsresa när vi träffar honom hemma i Luleå.Vattnet krusades
Då, på annandagen 2004, var hans mamma den enda i sällskapet som uppfattade att det inträffade ett jordskalv.- Hon såg att ytan på vattnet i hennes tandborstglas krusades och hon tänkte att det nog var ett jordskalv. Sedan tog det flera timmar innan flodvågen kom, det var svårt att ta in vad som hänt eller förstå vad som förorsakat det. När vi vågade oss ned till stranden såg vi förödelsen. I hotellet där vi skulle ha bott var de två nedersta våningarna borta. Flodvågen hade gröpt ur strandlinjen med en 1,5 meters nivåskillnad, berättar Joel.- På kvällen när vi gick och lade oss började det gå upp för oss hur det hade kunnat bli. Nu klarade vi oss alla elva i sällskapet, säger Joel tacksamt.Åkte hem
Två dagar innan nyårsaftonen kunde familjen äntligen åka hem.- Det var ingen angenäm resa, ett plan fullproppat med människor som var sjuka och som hade förlorat anhöriga, minns Joel Liljedahl.Han har varit tillbaka flera gånger sedan katastrofen och, berättar att återuppbyggnadsarbetet tog snabb fart och i dag syns inga spår efter det hemska. Livet har gått vidare där de inhemska befolkningarna råkade mest illa ut med förlorade liv och och raserade utkomstmöjligheter- Man hör aldrig någon prata om det längre, säger Joel Liljedahl som för egen del tänker med värme på detta en gång så drabbade paradis.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om