Jenny satsar alt på fiolen

Steget från Carola till Boston ser kanske stort ut. Som frilansande musiker är Jenny dock van att skifta mellan genrerna. Hennes instrument är altfiolen. 24 år ung har hon redan kommit långt. Jenny är född i Kiruna, uppvuxen i Gammelstad och har redan hunnit med många år i musikskolor och fler lär det som sagt bli. När hon skulle börja gymnasiet flyttade hon till Falu Musikkonservatorium. Examen därifrån 1999 och sedan sökte hon flera olika musikhögskolor i Norden ? kom in på allihop, men visste var hon ville gå. ? Det blev Edsbergs Musikinstitut, en verkligt bra skola för kammarmusiker och solister, säger Jenny. Utbildningen är treårig men jag tog examen först i våras eftersom jag studerade ett år i Arizona, USA också. Hoppas på maxbelopp Jenny Välitalo har alltså fått besked att hon har fått ett Fulbrightstipendium. Hur mycket pengar det handlar om får hon inte veta förrän i mars. Den maximala stipendiesumman är 200.000 kronor. Jennys förhoppningar är att det ska kunna täcka ett års studier i Boston. ? 23.000 dollar per år kostar det, dessutom måste jag bekosta uppehälle och bostad, säger Jenny. Vi är fem svenskar med olika bakgrund som har fått stipendium. Förutom mig handlar det om personer med bakgrund i filosofi, juridik och ekonomi. I Boston väntar också violaprofessorn Carol Rodham, den lärare som Jenny hade under studieåret i Arizona. Carol Rodham anses vara en verklig auktoritet inom sitt område. ? Det här är en chans som aldrig kommer tillbaka, menar Jenny. Skolan i Boston är en av USA:s förnämsta och i februari i år åkte jag över och spelade upp för Carol Rodham och blev godkänd. Nu ska jag åka över igen i februari nästa år för att göra en uppspelning för hela skolans lärare. Målmedveten satsning Jenny berättar om sitt spelande med en enkel självklarhet. Hon spelar inte bara för nöjes skull. Musiken och altfiolen är hennes liv och hon har redan satsat mycket, mycket kraft på att förkovra sig. ? Jag spelar inte för någon annan. Jag vill få fram en musikalisk tanke och jag vill ta tillvara mina chanser, mina möjligheter. Det vore inte rätt att slarva bort den talang man har. Den inställningen har redan tagit Jenny en bra bit i den musikaliska karriären. En karriär där man inte får något gratis och där talangerna slåss hårt om de jobb som finns. Efter sin examen i våras har Jenny försörjt sig som frilansande musiker. Ena veckan kan hon sitta in i Stockholmsoperans stora orkester eller hos Radiosymfonikerna, andra veckan åker hon till Sundsvalls Kammarorkester. Ibland spelar hon också med i Norrbottens Kammarorkester. Bland annat spelar hon med NKO i början av nästa år när orkestern gör en stor skolturné i Norrbotten med ett delvis nyskrivet operaprogram. Att åka runt en månad med Carola blir också en erfarenhet. Carola tar med sig en stråkkvartett och ett kompband på sin turné. Öva och åter öva Uppträdanden och turnéer är en sak. Det som normalt fyller hennes vardagar är övning och åter övning. Det brukar handla om fyra?fem timmars fiolövningar varje dag. ? Först en kvart med uppvärming, säger Jenny. Då spelar jag bara med lösa strängar, sedan 45 minuter skalövningar. Därefter olika repertoarer. Det gäller att ha stark disciplin. Till sist återkommer jag till vad det är som driver henne att lägga ner så enormt med tid på musiken. Jag ringer henne i en paus i repetitionerna med Carola och hennes svar är lika enkelt som när vi träffades i Gammelstad och kan kanske sammanfattas så här: Jag kan inte låta bli och jag vet bara att altfiolen och musiken är min fasta punkt i tillvaron. Varför spelar näcken? Jag kopplar av grubblerierna om varför och om drivkrafter. Det är bara att ge sig. Hon säger det själv i mobiltelefonen: ?Jag och min altfiol har ingått ett livslångt förhållande. Så är det bara.? Som sagt, jag ger mig.