Ina Liljedahls vision och projekt har tagit ett steg närmare ett förverkligande i och med att miljö- och byggnadsnämnden har beviljat bygglov för anläggningen som ska byggas i kanten på en äng i Alvik. Det har tagit flera år att hitta lämplig mark i Alvik som det går att bygga en sådan anläggning på berättar hon, mycket mark klassas som värdefull jordbruksmark som inte får bebyggas och så går det två korridorer genom Alvik där mark reserverats för Norrbotniabanan.
– Jag har alltid gillat hästar, säger Ina Liljedahl.
Som barn red hon flera gånger i veckan på Bodens ridklubb, men som vuxen gjorde hon uppehåll några år, det var inte kul att rida på lektion i Stockholm. Nu äger hon en tolvårig valack, Curro, som står uppstallad i Alvik.
Gunnar Liljedahl är sponsor och finansiär av projektet, som hans svärdotter Ina driver. Han har tidigare sponsrat fotbollen i Alvik och nu är det ridsportens tur.
– Ina är ju så intresserad av hästar och är en driftig människa. Jag kan inte göra det själv, jag har varken kunskap eller intresse för att driva ett sådant projekt, säger Gunnar Liljedahl.
– Det blir en fantastisk grej för byn, att få tillgång till en sådan anläggning, fortsätter han.
Projektet är också ett sätt att gå vidare med livet, trots sorgen efter sonen Joels bortgång för mindre än ett år sedan.
Stallet ska ha boxar för 22 hästar och i vinkel mot stallet byggs två ridhus i en lång länga. Det större ridhuset ska ha en läktare och under läktaren finns det plats för ett kafé har Ina Liljedahl räknat ut.
Utomhus anläggs en utebana med flera domarbås, en skrittmaskin där hästarna kan vandra runt och en ridväg runt hela anläggningen. Ett gäststall med plats för tio hästar ska också rymmas samt parkering. Gödselhanteringen ska ske i en nedsänkt container, det blir ingen öppen gödselstack på platta.
Stallplatserna är redan tingade, trots att Ina inte gjort någon reklam för stallet men ryktet har spridit sig.
– Folk har ställt sig på kö, det är i princip fullt redan nu, säger hon.
– Det finns ingen som erbjuder sådana faciliteter som vi kommer att ha här, fortsätter hon.
Vad ska anläggningen kallas?
– Jag tycker det ska ha koppling till Gunnar och till orten, säger Ina Liljedahl.
– Gunnaräng, det är du som sponsrat det och det ligger på en äng, säger Ina Liljedahl och vänder sig till svärfar Gunnar Liljedahl.