Jag for söderut häromveckan när det var 26 minusgrader. En dryg vecka senare kom jag hem till takdropp och varma vindar. Vintern hade fått sig en knäck och det kunde den gott ha. Jag var less på lössnö.
En stark skare förändrar världen. Allt blir tillgängligt på ett nytt sätt och det blir ny fart på naturen. Det vilda rör sig ofta lättare och mer. Jag också.
Så här års önskar jag därför mig alltid en ordentlig blida med åtföljande minusgrader.
Detta blygsamma önskemål verkar alltså ha uppfyllts betydligt tidigare i år än ifjol. Då fick vi pulsa in i april. Nu lutar det åt att snön bär både rävar, skotrar, hundar och skidor redan i mitten av mars. Det gillar jag. Det är Norrbotten från den bästa sidan.
När det här går i tryck är ripjakten just över. Men rävarna är fortfarande lovliga, kråkorna är på gång och när isarna bryter börjar vattendjurens säsong; bäver, bisam och säl.
Snön kommer att reflektera en allt starkare sol i ett par månader till. Det är en härlig tid för jägaren. Jakten är alltså långtifrån över.
Den rena försörjningsjakten - den som fyller frysboxarna - sker nog i första hand på hösten.
Men under vårvintern och våren kommer höjdpunkten för många av de jaktformer som mest av allt är en ren njutning.
En del jägare säger att de jagar mest för naturupplevelsen. Jag tycker alltid att det låter romantiskt i överkant, men om de visar sig vara vårjaktsfantaster är jag beredd att tro dem.
För det är en upplevelse att möta soluppgången och dessutom en knallröd räv en frostgnistrande skarsnömorgon. Och det är en sällsynt lyx att lyssna till det försiktiga kluckandet mot kanotsidan medan man försöker upptäcka en bisam i solglittret över en grund norrbottnisk fjärd.
Sjöfågeljakten på våren var förresten den populäraste jakten bland våra jägargrannar på Åland innan EU förbjöd den. Inte för att den gav så stort byte, utan för att den var svårt beroendeframkallande. Men ålänningarna gav sig inte och i år kommer de åter att få jaga ejder i maj. Väl kämpat och grattis!