Jägare med stående fågelhundar har som regel ett gott öga till dalripan. Det är helt naturligt: Dalripan reagerar på hotet från en uppdykande hund genom att hålla en låg profil och vid behov trycka.
Just det beteendet är grunden för de stående hundarnas jaktsätt. Det gör det möjligt för hunden att lokalisera och stå för tryckande fågel.
Stora myrar
Därför ägnar många fågeljägare en stor del av sin jakthöst åt att söka ripmarker. Det mest uppenbara valet är i många fall jakt i fjällen, men det kan innebära att gå över ån efter vatten.
Dalripan finns nämligen i stora delar av skogslandet också.
I grunden är naturligtvis dalripan en fågel som uppskattar mer eller mindre öppen terräng. Det märks när man söker ripa i skogen.
Ofta sitter fåglarna i anslutning till stora myrar, ute i plant- eller ungskog i torra marker eller i glesa tallhedar. De trivs ofta även på uddar och öar i skär-
gården.
Notera platsen
Däremot uppskattar de inte täta skogar och därför lyser de ofta med sin frånvaro i den mest produktiva skogsmarken.
Glest, lågt, torrt och magert är skog i ripans smak.
Den som hittat ripor på sina marker gör klokt i att notera platsen. Terrängen styr fåglarna och en bra plats håller ofta ripa år efter år.
En jägare som ofta skjuter dalripa över sina stående hundar i skogen är Carl-Johan Waller från Bodbysund i vårt grannlän Västerbotten. Även där finns det ripa i skogen. Carl-Johan har klara favoritplatser där han ofta hittar ripa.
- Det finns nästan alltid en ripkull vid någon av de här två myrarna eller i ungskogen mellan dem, berättade han under en jakt förra hösten.
Han hade fler favoritplatser, samtidigt som han på många andra ställen aldrig hittade någon ripa. Det gäller att söka och lägga ripfynden på minnet. Som så ofta annars lönar det sig att lära känna sina jaktmarker utan och innan.
Öppna marker
Just sådana platser som de där Carl-Johan hittade ripor under den jakten är ofta intressanta, terräng där myrar och gles tallungskog löser av varandra. Det blir ganska öppna marker med många kantzoner.
Bara för att man hittar ripa ska man inte ta för givet att det blir ripa i säcken. Skogens ripor kan vara skygga under lövfällning och senhöst och ibland blir det bara en snabb glimt av vita vingar mellan kvistar och grenar. Det gäller att vara alert och beredd på snabba skott.
Låt hunden söka
Se upp med eventuella bommar.
Följ alltid efter påskjuten fågel och låt hunden söka. Om fågeln trots allt träffats av något hagel är chansen god att hunden hittar den inom några hundra meter i flygriktningen.
Hittar du dalripornas tillhåll har du smultronställen att återkomma till.
De kanske aldrig ger samma utdelning som en fjälljakt i rätt terräng ett bra fågelår, men de kommer ändå att ge många trevliga jakter genom åren. Och för de flesta norrbottniska fågeljägare kräver de mycket mindre resande.