Kan jag få slå ett slag för gammal hederlig snällhet? Jag lovar er att den text som följer kommer inte vara någon moralkaka. Jag har redan ätit frukost och är mätt. Men ett slag med det platta slagträet känner jag ändå att jag kan slå innan detta blir präktigt.
Det händer titt som tätt att man funderar på hur man vill vara som person. "Om jag bara hade kunnat vara lite mer si eller så hade jag kanske varit en bättre person". Vem vet? Det händer även allt som oftast att man hör andra människor yttra dessa fraser, fast lite mer förklädda och inte så rätt fram. Egenskaperna som alla verkar vilja vara är: roliga, intelligenta, mer utåtriktade, coola – och listan fortsätter. Något man sällan hör är ordet "snäll". Den egenskap som kanske är den viktigaste.
I högstadiet fick alla klasskompisar och jag klistra fast en lapp på ryggen. På den skulle alla sedan anonymt ge en komplimang till var och en. Efter kanske en kvart hade hela klassen varsitt papper fyllt med 20 anonyma komplimanger. Jag kollade på mitt. Några hade skrivit "rolig", några "bra på att prata" och i ett hörn stod det "du är bra på att ge järnet på idrotten". Men det ord som dök upp flest gånger var "snäll". Ordet i sig låter ju faktiskt verkligen tamt. Jag suckade och tänkte väl ungefär: "Attans. Det är något man skriver om man inte kommer på något annat. Tydligen har jag inget karaktärsdrag."
Nu går väl tankarna lite så här: ja, jo visst, – det kanske stämmer till viss del. Känner man inte en person så väl är det lätt att skriva "snäll", men ack så positivt det är att få den komplimangen. Är man inte snäll spelar coolheten eller humorn ingen roll. Jag har i alla fall börjat se snällhet som grundbulten och basen bland positiva egenskaper det är den man får bygga resten på. För "snäll" - det är något jag vill vara.