Det var fullsatt i den stora salen i landstingshuset när huvudföreläsaren Ann Heberlein inledde Psykiatrins vecka i Norrbotten. Åhörarna fick både ta del av tiden före och efter hennes två senaste böcker Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva och Att leva ett gott liv. Bakgrunden till de båda böckerna finns i att hon diagnostiserats bipolär.
Så mycket mer
Dock säger Ann Heberlein att hon inte är bipolär, i stället räknar hon upp en massa andra saker som karaktäriserar henne så som pollenallergiker, medelålders, skribent, lättirriterad, hund-katt- och papegojägare, med mera.
- Kan man verkligen tänka sig att en sak gör en till det man är? Tveksamt, en människa är en massa saker, men jag är inte bipolär. Varför säger man så om en sjukdom? Man är aldrig cancer, utan man har cancer. Cancer är något som blir inom människan, ändå säger man att man har cancer.
Det Ann Heberlein vill säga är att det är viktigt att komma ihåg att en människa inte bara är en sjukdom utan en hel del massa andra saker.
- Det är viktigt att komma ihåg det när man träffar någon som drabbats, men även när man själv är sjuk. Människor omkring en måste hjälpa till och påminna.
Mår numera bättre
Hon resonerar vidare kring stora författare så som Virginia Woolf. Vem skulle hon vara utan sina sjukdomar? Skulle hon ha skrivit överhuvudtaget eller än bättre om hon fått vara frisk?
- Det vet vi inte, men det är ändå farligt att hävda att det är genom lidandet som allting finns. Likaså att allting är meningslöst. Jag tror heller inte på att dröja sig kvar i tillståndet att lidandet för fram något speciellt.
Sedan Ann Heberlein skrev boken Jag vill inte dö... som hon själv kallar självmordsboken har hon börjat må mycket bättre, men inte helt bra.
- Man måste lära sig att leva med det, konstaterar hon.
Totalt har Ann Heberlein skrivit sex böcker om olika ämnen så som ondska, förlåtelse med mera. Hon är även lektor vid Lunds universitet.