Lilia Eriksson har daglig kontakt med sina vänner

Lilia Eriksson kommer från Ukraina, men har bott i Sverige i 28 år. Alltsedan invasionen har hon haft daglig kontakt med sina gamla vänner i hemlandet.

Lilia Eriksson flyttade från Ukraina som 15-åring med har daglig kontakt med sina vänner.

Lilia Eriksson flyttade från Ukraina som 15-åring med har daglig kontakt med sina vänner.

Foto: Ulrika Vallgårda

Luleå2023-02-25 20:00

Lilia Eriksson

Ålder: 49

Gör: Gruppchef på ekonomiavdelningen på ett försäkringsbolag

Bor: I Luleå, har rötterna i Ukraina.

Lilia Eriksson bodde sina första år i Kholmy i norra Ukraina. Den närmsta större staden heter Chernihiv.

– Den är i stort sett förstörd nu, säger hon.

Som många andra ukrainare har hon gått sin yrkesutbildning i Ryssland. Hon studerade till lågstadielärare och även engelska i Ryssland i fyra år och jobbade också i Ryssland i ett år. 

När hon var 20 år träffade hon en svensk man och flyttade med honom till Luleå.

24 februari förra året var hon och maken på väg tillsammans till Karibien för att åka på en kryssning. Med sig hade de också hennes syster med man och de hade mellanlandat i Miami.

– Det var ju tidsskillnad och jag vaknade strax efter klockan 3 på natten och såg på min telefon att jag hade fått jättemycket sms. Det var vänner och bekanta som skrev till mig och beklagade kriget.

I rummet intill hörde hon sin syster gråta.

– In i det sista trodde jag inte att det skulle kunna hända. Det var fruktansvärt. Vi var jätteledsna. 

Alltsedan Rysslands invasion har hon varje dag tänkt på dem hon känner som är kvar i Ukraina. Hennes föräldrar lever inte längre, men hon har många vänner och gamla klasskamrater i hemlandet. Ibland skickar de bilder. Hon följer också konstant med i nyhetsrapporteringen.

– Det är klart att det känslomässigt har berört mig väldigt mycket och att vi är ledsna.

En av hennes vänner har en son som är soldat och oron för honom är stor. En annan väns son blev dödad i kriget. Hon såg begravningen när den livesändes och det var tungt.

Hon gör allt hon kan för att hjälpa till och stötta Ukraina. Hon har gjort insamlingar, sett till att det har skickats iväg pengar, mediciner och kläder. 

– Mina tvillingdöttrar som är 28 år är väldigt berörda och har varit med och stöttat insamlingarna.

Lilia Eriksson har ryska vänner i Sverige som är lika engagerade som hon.

– De hjälper också till att skicka saker till Ukraina, men de vill inte prata högt om det. De har ju sina nära och kära kvar i Ryssland och är rädda för vad som händer med dem – kommer de att förföljas för att de öppet har stöttat Ukraina?

De vänner hon hade i Ryssland sedan studietiden har hon däremot tappat kontakten med.

Vad hoppas du ska hända nu?
– Jag hoppas på att Ryssland ska kapitulera och att Ukraina ska vinna kriget.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!