Platsen är brottningslokalen i Luleå energi arena i centrala Luleå. På mattan, där många genom åren fått sina skulderblad pressade mot golvet, utspelar sig en makaber scen.
En man binds till händer och fötter på ett skrämmande sätt med en tv-kabel, i en så kallad hogtie-ställning. En jacka dras över hans huvud och en halsduk knyts runt huvudet.
Att vrida tillbaka klockan tolv år till den där majdagen, tänka igenom det som utspelade sig och ta till sig känslan av att vara den utsatte får magen att vrida sig av obehag.
Lantbrukaren Knut Nilssons sista andetag tas den där dagen på gården utanför skånska Eslöv.
Överfallet sker i hans bostad och är obeskrivligt brutalt. Fyra dagar efter överfallet hittas 70-åringen död i sin bostad.
När kriminalteknikerna söker igenom bostaden hittas tre av offrets tänder i hallen.
– Det är svårt att veta om hans ens var vid medvetande när han bands, säger Marko Tuhkanen när rekonstruktionen inleds som han är säker ska fria en i dag 34-årig klient.
Den här kvällen har figuranterna bytt kampsportsträning till att spela aktörer i ett blodigt våldsdåd.
Det är advokaten som leder övningarna på brottarmattan. Till sin hjälp har han kollegan Magnus Söderlind.
– Det är rätt avgörande för målet hur många de är och hur länge det tar.
Det är precis två år sedan Marko Tuhkanen tar ett resningsärende hela vägen till en friande dom för 62-årige Esa Teittinen. Denna framgång leder honom vidare i karriären.
Det tillstår han några minuter innan rekonstruktionen om Kastbergamordet ska starta.
– När man besöker de här stackarna, och när man själv är övertygad om att klienten inte ens har varit på brottsplatsen: då ska det till sin karl att inte vilja hjälpa dem. Min nattsömn blir då störd, säger Marko Tuhkanen.
Han konstaterar sedan att om domstolar fortsätter att döma oskyldiga i mål där teknisk bevisning saknas och där rätten har lutat sig mot uppgifter från medmisstänkta, kommer han att gå till arbetet med lätta steg.
– Så länge de dömer på det här sättet kommer jag vara en nagel i ögat på rättsväsendet. På sikt är det faktiskt för att försöka få till ett bättre samhälle. Men nog finns det en personlig vinning i det här. Om man lyckas få ut en felaktigt dömd är det som att vinna på lotto. Det är en otrolig eufori även för mig.
Hur är det att prata med Esa Teittinen i dag?
– Det känns fantastiskt. Och det är klart att man ibland tänker att han hade kunnat vara på Kumlabunkern ännu. Det är ett kvitto på att man faktiskt kan göra skillnad. Men det är ett hårt arbete, det ska gudarna veta.
Så sent som i måndags lämnade han in en ansökan om resning till Högsta domstolen i det så kallade Rönnäsmålet i Västerbotten.
I båda fallen som han nu jobbar med är Marko Tuhkanen säker på att vinna framgång.
– Att hitta motivation till de här fallen är inte svårt. Det som är svårt, det är att hitta tid. Plus att jag får jobba ideellt. Går det inte vägen, då får jag inte betalt.
I Rönnäsfallet är tid nedlagd som motsvarar två miljoner kronor i debiterbart arbete, uppger advokaten.
– Jag har jobbat med det i 16 månader. Men det tycker jag att man som advokat under sin livsgärning någon gång är skyldig att göra. Det brukar jag alltid prata om med kollegorna, "om inte vi gör det, vem ska då göra det?"