Valet av miljö för fotografering faller sig naturligt. Skogsvallens idrottsplats, trots att kylan biter i kinderna. Lagidrotten löper nämligen som en röd tråd genom Ulrica Åströms liv.
Hon har varit fotbollsspelare, handbollsspelare och innebandyspelare.
I dag är hon idrottsförälder, idrottsledare samt styrelseledamot i Norrbottens idrottsförbund och Norrbottens fotbollsförbund.
–Jag är nog lite av en idrottsnörd. Förmodligen för att idrotten har gett mig så mycket positivt genom livet. Gemenskap, glädjen i att fira framgångar men också att lära sig ta motgångar. Sedan är jag en tävlingsmänniska så mitt adrenalin går igång för fullt oavsett om jag ser på idrott eller utövar det själv, säger Ulrica Åström.
Under julledigheten blickar hon tillbaka på en hektisk tid. 2015 blev året då hon valde att på heltid driva företaget som länge varit ett sidoprojekt, Luqrus. Som konsult utbildar hon personal och chefer samt leder processer inom grupp- och ledarutveckling, jämställdhet och mångfald.
– Tiden var inne att förverkliga den plan jag haft sedan jag startade företaget. Det var ”nu eller aldrig” och jag valde nu. Att få jobba med det jag drivs av – att bidra till att människor och organisationer utvecklas – är enormt stimulerande och roligt. Men visst finns det utmaningar också, både när det gäller att hitta en balans tidsmässigt och när det gäller ovissheten om framtiden, säger hon.
Vilken var årets höjdpunkt?
– När jag fick Norrbottens jämställdhetspris, det måste jag säga. Det var helt fantastiskt, något jag kommer att minnas livet ut. För mig var det ett kvitto på att jag har gjort ett bra och uppskattat arbete, säger hon.
Bakom priset på 100 000 kronor står Länsstyrelsen Norrbotten, Norrbottens läns landsting, Luleå tekniska universitet, Kommunförbundet Norrbotten, Luleå näringsliv och LKAB.
Juryn för priset skrev:
"Hon räds inte att lyfta frågor som berör jämställdhet i de situationer där hon befinner sig och genom utbildning och kunskapsspridning verkar hon för att bryta stereotypa könsmönster".
– Förändring börjar i det lilla, i tron på att det du och jag gör har betydelse, säger hon själv.
Förändring i bemärkelsen förbättring innebär för Ulrica Åström att uppnå en ordning där alla människor har samma rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden.
– Jag hade en samhällslärare i mellanstadiet som pratade mycket med oss om apartheidregimen i Sydafrika. "Men varför gör inte någon någonting?" undrade vi. "Vad kan ni själva göra? frågade läraren. Det resulterade i att vi spelade in ett kassettband: "Hello mister Botha, you have to stop the apartheid!" och skickade till president PW Botha. Jag trodde verkligen att han skulle få kassettbandet, lyssna, förstå och förändra, säger hon.
Något svar från PW Botha fick inte klassen. Men övertygelsen om att världen går att förändra har Ulrica Åström vårdat genom åren. Nelson Mandela är en av dem hon beundrar.
Människor som vågar i bräschen föder framtidstro.
– Det finns så många bra människor att inspireras av. Pia Sundhage är en. Dels från när jag spelade fotboll som barn och hon slog igenom och blev utlandsproffs. Då var hon en idol rent fotbollsmässigt, beviset på att det var möjligt att bli proffs som kvinna. I dag inspireras jag av hennes ledarskap och sättet hon tagit sig an rollen som förbundskapten.
Vem är Ulrica Åström privat? Tja, själv ser hon varje människa som ett isberg.
Den synliga toppen av hennes person är en norrländsk kvinna, rätt lång och mörkhårig. Sedan finns ett professionellt lager där hon är summan av sin samlade yrkeserfarenhet och utbildning. Underst ett personligt lager där hon bland mycket annat är utåtriktad, mörkrädd, feminist, slalomåkare och tidsoptimist.
Frågan om vad barnen tycker är mest irriterande med henne, tar hon skrattande med sig hem. Ett par timmar senare kommer svaret:
– Att jag alltid sitter och sjunger i bilen, även när de har kompisar med, och att jag frågar "as-mycket". De är inte alltid på humör för att svara och vara sociala.
Julfirandet hemma hos familjen Åström handlar om lugn gemenskap, gärna över ett sällskapsspel. Det finns inga måsten enligt principen "men-så-har-vi-ju-alltid-gjort". Julbordet utformas efter vad som känns gott, just då.
–Korv äter vi hela året så prinskorven går bort. Möjligen blir det ugnsstekt lax med parmesanost is tället. Julen för mig innebär inte stress, tvärtom. Vi kör lite knytkalas och gör inte maten och det andra så märkvärdigt, säger hon.