- Scenen är 20 meter bred och 37 meter lång, säger Rolf Degerlund, som regisserat föreställningen. Vi bygger läktare nere på isen, så publiken ska komma riktigt nära. Vi har repeterat sedan i oktober, 16 timmars pass hela tiden. Det är en ung och professionell ensemble och om vi
hade sagt att vi skulle börja repetera klockan åtta på morgonen så var de där klockan åtta, uppvärmda.
På premiären i Malmö var det 6.000 personer, till föreställning nummer två dagen efter var det över 7.000. Men det var en minst sagt motig premiär. Mitt under pågående föreställning drabbades huvudrollsinnehavaren Lina Göransson av den fruktade vinterkräksjukan.
- Jag såg hur hon satte sig ned på isen, berättar Degerlund. Det skulle hon inte göra. Sedan åkte hon av isen och kaskadkräktes. Så hennes ersättare, som egentligen spelar Annika, fick snabbt som attan ta på sig Pippis
peruk. Som tur var hade även Annika en ersättare. Men in-
nan hon åkte ut på isen drabbades även hon av kräksjukan. Detta alltså mitt under pågående föreställning. Då var det tur att vi hade Marika Lagercrantz, som är föreställningens berättare.
Räddade showen
- Jag åkte ensam ut på isen och pratade om verkligheten. Det var dödstyst och 6.000 personer visste inte vad det ar som hände, berättar Lagercrantz. "Har ni kräkts någon gång?" frågade jag. "JAAAAA" vrålade alla 6.000.
- Hela grejen tog 13 minuter från det att Pippi insjuknat tills vi var "på bana" igen, säger Degerlund. Sedan satt allt, det var en jättebra föreställning och publiken var nöjd.
- Efter en sådan premiär, när man lyckas rädda en sådan situation, då kan man inte vara annat än glad, fyller Lagercrantz i.
Samtidigt som vi pratar åker Stefan Sauk omkring på isen som en kalv på grönbete. Sjunger och skrattar gör han.
Är ni så här glada på riktigt?
- Ja, vi är faktiskt det, svarar Lagercrantz. Det är ett så himla roligt gäng det här.
Sauk sladdar in vid sargen och undrar om jag har någon fråga till honom.
Jag såg dig i Lars Noréns Bobby Fischer bor i Pasadena på tv i förra veckan. Finns det någon likhet mellan den rollen och den du gör här, som cirkusdirektör?
Sauk funderar länge.
- Nej, det är ju skilda världar. Men jag kan säga så här, om Bobby Fischer är här, och sträcker ut ena armen så långt det går, så är Pippi här och sträcker ut andra armen så långt det går åt andra hållet. Hela tiden står jag mitt i, fullt fokuserad. Sedan skrinnar han lika glatt iväg igen.