Jörgen Harrysson, Malin Harrysson, Ulrika Thoresson och Juha Haapanen var på jakt efter Luleåskylten men gick bet.
Termometern visar minus 18 grader och med köldfaktorn inräknad känns det enligt en pålitlig app som -25. Inte kan väl folk vara ute på isen en sådan här dag? tänker jag på väg i bilen mot Södra hamn.
Men jodå. Redan på avstånd syns flera prickar på stadsfjärdens is.
Men har Lions öppnat caféet ute på Gråsjälören? Nej, någon flagga syns inte till.
Dagens uppdrag, att vandra ut till Luleås närmaste ö och prata med folk, ser ut att misslyckas.
Nåväl, det får väl bli att prata med isfolket i stället. Eller vänta nu, var det inte något som vajade till där ute på flaggstången?
Så är det.
Redan vid kajkanten möter jag fyra frusna själar. Dialekten och emblemet på en av mössorna talar för att det inte handlar om Luleåbor.
Örebro? frågar jag kort och gott.
– Jajemän!
Men någon tur ut på isen är det inte tal om.
– Vi är lite för dåligt klädda, konstaterar de.
– Vi var egentligen här för att se den stora Luleå-skylten, säger Ulrika Thoresson.
Luleås motsvarighet till den ikoniska Hollywoodskylten är inte på plats än men Örebroarna verkar inte allt för besvikna. Om några timmar väntar annan isverksamhet – gänget är såklart i staden för att titta på hockeymatchen mellan Luleå och Örebro.
Samtliga utom en hoppas på Örebro. Det finns en katt bland hermelinerna.
Juha Haapanen drar ner jackan och blottar ett Luleå Hockey-märke på bröstet. Han må vara från Karlskoga men hockeyhjärtat bultar för Luleå.
Men nu ska vi inte stå här och snacka hockey. Mot Gråsjälören!
Axel Delák, John Olsson, Vidar Nylander och Otto Nylander kommer samtliga från Höganäs i Skåne och hamnade i Luleå tack vare John Olsson.
Jag hinner bara gå ner på isen innan jag möter nästa kvartett. Fyra unga herrar från Skåne är i full färd med att få på sig skridskor.
Hur hamnade ni här?
– Vi körde spin the wheel och vinnaren fick bestämma vart vi skulle åka, säger de.
Spin the wheel är en digital variant av ett lyckohjul och den här gången hamnade nålen på John Olsson och han valde Luleå som resmål.
Varför Luleå?
– Det är roligt att se. Det är lika långt bort som till Milano hemifrån, säger John Olsson och tillägger att även flygbiljetterna var ganska billiga.
Planen är att åka skridskor till Norra hamn. De var lite oroliga från början men sedan såg de en traktor på isen och kände att de kunde slappna av.
– Vi har höga ambitioner men det kan bli så att vi byter till vanliga skor.
När de får höra om fiket på Gråsjälören ändras planerna snabbt.
Lydia Gröning, Louise Bergström och Ole Månsson tog en fika på Gråsjälören.
Färden mot ön och, förhoppningsvis, lite värme fortsätter. Halvvägs möter jag en frusen trio som är på väg hemåt i rask takt.
Louise Bergström och Ole Månsson från Gävle är på besök i Luleå för att hälsa på Lydia Gröning.
Ole, 5 år, har ätit våfflor och druckit varm choklad.
– Det var jättemysigt. Lite kallt men vi har klätt oss, säger Louise Bergström.
Det var ett lemmeltåg av kortare slag under Lions premiärdag.
Utan handskar blir händerna snabbt iskalla och min redan ganska usla handstil blir definitivt inte bättre. Samtliga vill gå vidare mot värmen.
Gänget från Skåne hinner ikapp. Eller snarare halva gänget, de med skridskor på fötterna – två gav upp.
– Det får bli senare, någonstans där ingen ser oss, säger Vidar Nylander, när även han hinner i kapp.
– Man vill inte känna sig som Bambi på isen framför alla norrlänningar.
Kylan börjar äta sig in i märgen. Sulorna på mina sneakers, ja, jag är en idiot, är stenhårda. Det tunna tyget som enligt reklamen ”andas”, tar djupa iskalla andetag.
Gråsjälören.
Det enda som driver mig framåt nu är tanken på värme.
Några minuter senare har jag återigen fast mark under fötterna men värmestugan är en besvikelse. Okej, det är behagligare än utomhus men det tar tid att tina upp. Uppdraget fortsätter.
Valter Gyllgård, Christer Grönberg och Ulrika Gyllgård.
Ut från stugan kommer Ulrika och Valter Gyllgård från Uppsala som har traskat ut till ön tillsammans med Ulrikas svärföräldrar.
– Det är en härlig upplevelse att gå ut på isen och komma hit och fika. Jag rekommenderar det starkt, säger 14-årige Valter Gyllgård som valde en klassiker, våffla och varm choklad.
Sven Pardén och Bengt Vaara fick sälja mycket fika, kylan till trots.
I min jakt efter äkta värme knackar jag på till köket och kliver in. Mina skor fångar direkt sällskapets blickar.
– Är du sörlänning eller? undrar en från Lions.
I köket är det desto varmare och doften av nygräddade våfflor ligger tung i lokalen. Både glasögon och kameralins immar igen.
I dag arbetar sex personer med att grädda våfflor och ta emot beställningar. Kylan till trots är det ganska många som har kommit ut för att köpa fika. Lionsgänget konstaterar cirka 50 betalande gäster.
Damoon Nikka och Madelene Törnkvist köpte en våffla.
Två av dem är Luleåborna Damoon Nikka och Madelene Törnkvist som delar på en våffla.
– Vi brukar åka ut hit och fika, säger Madelene Törnkvist.
De längtar båda till vårvintern, att fika och mysa i solen. Då kommer det att bli två våfflor.
Jan Drugge, Lions, stänger luckan för dagen.
Klockan har passerat ett och flaggan ska hissas ned. Fortfarande kommer det en och annan gäst men Jan Drugge stänger luckan. Det är ju en dag i morgon också och då slås den förhoppningsvis upp igen.
Om termometern står på rätt sida om minus 20-strecket vill säga.
Färden tillbaka till fastlandet kan börja.
Trots en köldfaktor på minus 25 grader var det många som gav sig ut på isen under lördagen.
Gråsjälören