Intryck och avtryck av en annan värld

- Jag har nog alltid tänkt att jag skulle ta mig ut och prova på, säger 35-årige Isak som blev färdig ortopediingenjör vid Hälsohögskolan i Jönköping 2002. En treårig utbildning som är ensam i sitt slag i Norden. - Jag är från Juoksengi ursprungligen, hade jobbat både som dörrvakt och kock och ville prova något nytt. Lite förstrött bläddrande i en kamrats högskolebroschyr fick mig att fastna för den här utbildningen, berättar Isak som till vardags arbetar i ortopediverkstaden på Sunderby sjukhus.Isak fick både sommarjobb och sedan anställning för privatföretaget Ortopedi i Norr som innehades av Sten-Erik Hansson, en man med 42 års erfarenhet av yrket.- Jag fick lära mig alla grunderna av honom och det är jag mycket tacksam för, berättar Isak som började kasta sina blickar mot utlandstjänst i Röda kors-kommitténs internationella tjänst. År 2006 blev det aktuellt.- Plötsligt ringde de angående ett uppdrag i Nordkorea. Jag åkte till Geneve och på det blev jag erbjuden jobbet, jag åkte hem och sa upp mig.Isaks kom att tjänstgöra på ett nystartat rehabiliteringscenter med allt från kundkontakter till administration långt från västvärldens högteknologi. Något som krävde en innovativ karaktär av fotfolket i verksamheten. - Intressant jobb och ett underbart folkslag att ha att göra med. De ville att jag skulle stanna längre men jag ville vidare, berättar Isak.Det visade sig att nästa mål skulle bli Sudan, ett krigshärjat land, Afrikas största, med en komplicerad verklighet med inbördes stridigheter och farliga områden. Det blev skarpt läge för Isak ur flera synvinklar, inte minst för att det var här som kärleken "drabbade" honom i form av biståndsarbetaren sedan tio år tillbaka, juristen Elena som tjänstgjorde i den farliga Darfur-provinsen.Ödmjukhet och förståelse
Isak hade fått en nyinrättad tjänst i norra Sudan där han skulle ansvara för att inventera och igångsätta satellitkliniker i Khartoum-området. Ett stort jobb där det gällde att bygga förtroende med landets styre och att utbilda och leda arbetet. Något som krävde ödmjukhet, tid och förståelse och säkerhetstänkande.- Jag upplevde att bli hotad och kulhål i väggarna eller genom taket var något man kunde uppleva. Både Elena och jag har varit med om att mista kollegor som skjutits och kidnappats. Men rädd, nej det var jag kanske för dum för att vara, skojar Isak som hade god hjälp av sina erfarenheter som dörrvakt då han mötte våldet.- Positivt var den tacksamhet man upplevde i detta land. Kriget med minor och påföljande sjukdomar gjorde att det fanns ett enormt behov av vår verksamhet.Småningom blev Isak erbjuden att ta sig an ett nybyggt rehabcenter i södra Sudan.Ett ännu farligare läge.- Det är Darfurprovinsen som man talar om, men faktum är att det skördas fler dödsoffer i södra Sudan, berättar Isak om säger att på tre månader kunde siffran för antalet dödsoffer uppgå till 1.000 personer. - Ett bröllop som spårade ur skördare 70 dödsoffer, exemplifierar han.För ett år sedan kom makarna Haapaniemi hem till Luleå som just nu är en trygg bas, men helt gett upp längtan ut i världen har dom inte:- Vi får väl se. Elena har arbetat i Latinamerika, kanske kan det bli nya uppdrag, säger Isak Haapaniemi som just nu trivs storartat med sina trivsamma kollegor på Ortopediverkstaden.

Intryck och avtryck av en annan värld

Att pröva sina vingar och göra avtryck i stora världen lockar många.Ortopediingenjören Isak Haapaniemi, Luleå, vågade steget. Och förutom värdefulla yrkeserfarenheter och omvärldskunskaper i utsatta länder så hittade han dessutom sitt livs kärlek i rysk-tyska Elena.