Felix och Tony tycker att Porsön är en bra anstalt där personalen gör sitt bästa för att skapa en god stämning.
I den uppmärksammade tv-dokumentären "30 dagar i fängelse" vistas journalisten Christoffer Hjalmarsson frivilligt på en anstalt i 30 dagar. Genom sin närvaro dygnet runt får han syn på konflikter, hierarkier och hot om våld i en för många okänd miljö.
På Porsöanstalten i Luleå följde man serien med stort intresse.
Felix, 51 år, är en av de äldsta som avtjänar straff på Porsön just nu och han tycker att det är en anstalt som skiljer sig från andra i landet, även den som skildras i tv-serien "30 dagar i fängelse".
– Jag har aldrig varit på något liknande fängelse – det här är top notch. Mycket inriktning på idrott, det finns hjärta i personalen och är en god stämning, säger han.
Och han har en hel del att jämföra med.
– Tyvärr är det ju så. Jag har varit med i systemet länge.
Tony, 28 år, håller med.
– Jag tycker att tv-serien var bra och sevärd. Den visar den verkliga bilden av hur det är på de andra anstalterna med ett hårdare klimat, hierarkier och ett "vi och dom" mellan intagna och personal.
Här på Porsön är det helt annorlunda.
– Det är ett annat koncept. Kriminalvårdarna sitter och äter med oss, tränar med oss, spelar basket med oss och är väldigt tillmötesgående, säger han.
Porsöanstalten är ett rymningssäkert fängelse.
Politiska vindar om hårdare tag mot brottslingar blåser i Sverige och det märks i landets fängelser, där antalet intagna som avtjänar straff ökar hela tiden. Idag finns 9 000 platser på landets anstalter. Om tio år ska det vara 27 000.
Samtidigt har Riksrevisionen i juni släppt en granskningsrapport som visar att bara en mindre andel av dem som avtjänar straff får behandling för att motverka risken för återfall i brott och ifjol var det bara 22 procent på landets anstalter som fullföljde ett behandlingsprogram.
Orsaken är personalbrist och överbelagda fängelser, vilket i sin tur hänger ihop med de senaste årens ökning av domar i kombination med förlängda strafftider. Verksamheten är helt enkelt underdimensionerad.
De nya byggnaderna stod på plats förra året. Nu har fängelset på Porsön vuxit från en liten ungdomsanstalt för nio intagna till ett större fängelse med 72 intagna.
Porsöanstalten tar emot dömda brottslingar från hela Sverige. De vistas här alltifrån några månader till flera år.
Mellan klockan 19 på kvällen och klockan sju på morgonen är de inlåsta i sina celler. De har inga telefoner och ingen tillgång till Internet.
Varje vecka får de drogtesta sig genom urinprov. Deras rum blir också visiterade för att man ska motverka förekomsten av narkotika på anstalten.
På kort tid har Porsöanstalten gått från att vara Sveriges minsta ungdomsanstalt med bara nio intagna till att ifjol bli ett åldersblandat fängelse med 52 platser och på häktet intill 44 platser. Antalet intagna ökar hela tiden, vilket leder till dubbelbeläggningar. Idag är det 76 intagna i de 52 cellerna. Även på häktet förekommer en del dubbelbeläggningar.
Personalen har vaktrum men försöker vara ute på avdelningarna så mycket som möjligt.
De cirka 100 anställda, varav flertalet är helt nya inom kriminalvården, försöker fortsätta i samma anda som när det var en liten ungdomsanstalt. Det handlar om att vara närvarande på avdelningarna, bygga relationer, stötta, hjälpa och skapa en trygg miljö.
Ungefär hälften av personalen är kvinnor. Anneli Nyberg, 46 år, från Luleå, började i oktober ifjol och har just gått den grundläggande utbildningen på sex månader.
– Jag har jobbat natt i äldrevården i 21 år och kände att det var dags att prova något nytt. Det är ett roligt jobb. Här jobbar jag också med människor hela tiden, men skillnaden är att man har paragrafer att hålla sig till.
Tommy Lindkvist har arbetat på Porsöanstalten i elva år och trivs bra. Han leder gärna träningspass med de intagna.
Tommy Lindkvist, 47 år, från Boden, har arbetat i elva år på Porsöanstalten och trivs bra. Ändå är skillnaden jämfört med tiden då det var ungdomsfängelse stor.
– Vi hade mycket mer tid för varje klient förut och det var en fördel. Ju närmare man är och ju starkare band man kan skapa, desto bättre får resultat får man.
Men med tanke på hur många nya det är som har börjat tycker han ändå att det har gått bra.
– Vi har fört över vårt arbetssätt som är ganska mjukt och lågaffektivt, säger Tommy Lindkvist.
Det är ytterst sällan någon känner sig otrygg och larmar, något han tror är ganska unikt för Porsöanstalten. Varken han eller Anneli Nyberg har behövt trycka på larmet någon gång.
– Jag känner mig aldrig hotad, jag är trygg på arbetsplatsen, säger hon.
Anneli Nyberg bytte från äldrevården till Kriminalvården och ångrar inte sitt beslut.
Den stora utmaningen när det är så fullbelagt är att skapa något meningsfullt att göra. Arbetsplikten för de intagna är på sex timmar per dag, men många har bara sysselsättning halva tiden.
Det finns möjlighet att gå en restaurangutbildning eller läsa in ämnen på Komvux med lärare som kommer hit.
För de som har behov finns det också ett par olika behandlingsprogram men det är bara ett par timmar i veckan.
Övrig tid får anstaltens egen personal hitta på aktiviteter med dem. Det kan vara snöskottning, gräsklippning, odling i växthuset, träning, gitarrspel eller virkning. Det finns också en produktionshall för träarbete och ett tvätteri.
– Jag ska till exempel köra cirkelträning med 13 personer ikväll, berättar Tommy Lindkvist.
Tommy Lindkvist, Anneli Nyberg och Anders Lantto arbetar för att skapa en trygg miljö för de intagna.
De har också sett tv-serien "30 dagar i fängelse", men känner inte heller igen sig.
– Här jobbar vi ju nära klienterna, säger Anneli Nyberg.
Men självklart påverkar det arbetsklimatet att det är dubbelbeläggningar.
– Vi sätter ihop dem två och två och vet inte om de kommer att funka ihop. Vi måste alltid hålla ett extra öga, säger Tommy Lindkvist.
Anders Lantto är chef på fängelset och har lång erfarenhet av Kriminalvården.
Anders Lantto, 52 år, är chef på fängelset och har jobbat här i 26 år. Samtidigt som han är glad över att Kriminalvården har satsat på Luleå och byggt ut tycker även han att det är utmanande att det är så många intagna.
– Vi har ju två uppdrag i kriminalvården – dels att verkställa straff, dels att göra något under deras tid här så att de inte återfaller i brott. Då måste man jobba med dem, vara närvarande, se varje person och ha kontroll på att det är en bra miljö.
Han ser en uppenbar risk att kvaliteten minskar när man bara tar in fler och fler. Det blir trångt, svårare att hitta sysselsättning och att lära känna alla.
– Att para ihop män som kan vara dömda för våldsbrott, som lider av psykisk ohälsa och drogmissbruk och som inte känner varandra två och två i en cell på åtta kvadratmeter är inte heller optimalt.
De intagna bor uppdelade på olika avdelniongar.
Tony och Felix gillar inte idén med att intagna måste dela rum.
– För mig funkar det, för jag kan anpassa mig, men det är inte hållbart i längden. Om man inte mår bra, har olika problem på utsidan så kan det bli en krock, säger Tony.
– För mig var det katastrof. Det är inte bra om man sätter ihop folk som aldrig ens har sett varandra, säger Felix.