Kvällens spelning, som tillhör Kristian Petterssons lilla Devil’s Jukebox-koncept, görs alltså av lokalartisten Jester. Jonathan Lundberg (som han ju heter egentligen) har figurerat i en rad olika musik- och teatersammanhang i länet under ett antal år, och artistnamnet han idag bär har hängt med sedan 2010. Han spelar och sjunger, ikväll ensam bakom ett elpiano i ett hörn av lokalen, schlagerlikt melodiös pop av ett ganska så trevligt slag. På skiva skulle hans musik kunna ses som ett något tillplattat Keane, eller möjligtvis ett förkrympt Snow Patrol, men eftersom han under denna tidiga lördagsnatt spelar alldeles solo så försvinner allt detta. Istället hörs endast hans prydliga och korrekta popröst, som presenterar hans texter ganska inlevelsefullt (och som ju påminner en gnutta om Andreas Johnson). Han avslöjar att tre nya låtar ska släppas om tre månader, och spelar även upp två av dessa.
I den skumt belysta lokalen trängs människor vid sina bord, många med endast halva sina intressen riktade mot kvällens artist, och det hela är i många avseenden ett ganska tråkigt evenemang. Bättre än så blir det inte inne på Bistron just den här helgen.