Vissa som har hört av sig till Kuriren har sett personen vid flera tillfällen ensam utomhus, i behov av omvårdnad. Och i samband med kylans antåg undrar många varför ingen gör något. Hur långt får det egentligen gå innan en människa får hjälp?
Tommy Edström har sett personen vid flera tillfällen och nu börjar han bli orolig.
– När jag passerade fick jag en klump i magen. Det var oerhört jobbigt och upprörande att se. Någon måste göra något, säger han.
En annan läsare känner sig också oroad.
– Det känns fruktansvärt. Jag är orolig över att personen inte ska klara av kylan. Något måste ju myndigheterna göra.
Men vem är det egentligen som agerar när allmänheten oroas över en medmänniskas välmående? Socialförvaltningen i Luleå vill inte kommentera enskilda fall – men att människor hör av sig till kommunen och är oroliga för andra människors hälsa är inte ovanligt.
– Då uppsöker vi alltid personen i fråga – pratar med personen och säkerställer hur behovet ser ut och vilken typ av hjälp personen kan få, säger Annika Klefsjö, verksamhetschef vid individ- och familjeomsorgen i Luleå kommun.
Men det är inte alltid säkert att personen de uppsöker vill eller är medveten om att den är i behov av hjälp.
– Då finns det tvångsåtgärder som man kan vidta – men det ska gå långt innan man går dit. Lagstiftningen som finns är till för att skydda den enskilda individen.
Frågan vissa ställer sig är ändå: Hur långt måste det gå innan man hjälper en person mot dess vilja?
– När det är fara för ens liv och hälsa kan man vidta den typen av åtgärder, då behövs också ett domstolsbeslut på det. Det är ingenting som bara kan göras hur som helst – det är endast i ärenden där det absolut behövs, säger Annika Klefsjö.
Polisen kan inte heller hjälpa i alla lägen. Trots att personer hör av sig och tycker att de bör rycka in.
– Handlar det om en hemlös person så har polisen inget direkt ansvar. Däremot kan vi hjälpa till om någon annan instans behöver hjälp, säger Patrik Ström, kommissarie vid brottssamordningen i Norrbotten.
Men trots svårigheterna så finns ändå ett lugnande besked.
– Vi jobbar för att ingen ska frysa ihjäl på våra gator. Det kommer inte att ske, säger Annika Klefsjö verksamhetschef vid individ- och familjeomsorgen i Luleå kommun.
Kuriren har varit i kontakt med personen som inte vill prata med tidningen.