Totalt under 2014 släppte ståljätten i Luleå ut 3,3 miljoner ton koldioxid. Men då industrin i Luleå inte är den enda inom företaget som släpper ut stora mängder var totalen än större, från fabriken i Oxelösund till exempel kom 1,5 miljoner ton koldioxid ut. Totalt i Sverige står SSAB för cirka tio procent av koldioxidutsläppen.
Utsläppen sker i första hand då SSAB i Luleå använder sig av kol och koks i framställningen av stål. Enligt miljöchefen Jonas Larsson är potentialen till ytterligare en förbättring därmed ytterst marginell.
– Det är en råvara i produktionen som inte går att påverka.
I stället hänvisar han till att den största möjligheten till förbättring kan nås genom samverkan med kunder på till exempel fordonssidan där en stor del av deras stål används.
– Där kan vi få ned vikten och därmed bränsleförbrukningen på fordonen.
Årligen får företag som SSAB släppa ut en viss mängd koldioxid utan att det kostar företaget något extra, men inför perioden 2013–2020 har EU-kommissionen minskat tilldelningen av de fria utsläppsrätterna och för SSAB innebär det en successiv minskning, 2020 får de släppa ut 62 procent av den mängd koldioxid som de fick släppa ut 2012. SSAB har överklagat beslutet om tilldelning.
– Vi tycker inte det stämmer med hur handelssystemet är beskrivet i EU-direktivet som reglerar hur det här ska ske. Vi har även överklagat på den finska sidan och fått beskedet att man flyttar frågan till EU-domstolen för att man anser att man inte kan ta ett beslut på nationell nivå när det här måste harmonisera med hur man bestämmer för övrig stålindustri.
Ni har även möjlighet att köpa extra utsläppsrätter. Vad gör ni om produktionen ökar och priserna för utsläppsrätter samtidigt skjuter i höjden?
– Det vet vi inte riktigt. Det är också väldigt avhängt av hur priserna ser ut på stål i den situationen och vilka marknader man jobbar på. I och med lågkonjunkturen har vi sparat en del utsläppsrätter men det räcker inte under hela handelsperioden och vi kommer att behöva köpa, säger Jonas Larsson.
Han befarar också att de kan komma till ett läge när utsläppsrätterna kostar så mycket att systemet blir en begränsning i produktionen.
– Nästa följdeffekt blir då mer produktion utanför Europa för att kompensera för den produktion vi inte kommer ut med. Det leder till ett högre utsläpp när vi tittar på det globala perspektivet.