Indien tog Moa

Även om Moa Maria Kero bara är 19 år så är Indien inte det första äventyret utomlands. Bland annat jobbade hon för ett par somrar sedan med hästar på en stor travbana i Monte Giorgio på italienska östkusten. -Jag ville göra något helt annorlunda och funderade på vad jag kan. Jag kom fram till att jag vill jobba med hästar och så sökte jag på internet och fick napp i Italien. När jag kom dit pratade ingen engelska förutom min chef och allt var bara kaos. Ett stall med 33 hästar och så jag. Men det gick bra ändå, säger Moa. I Indien var hon nästan två månader under december och januari vid årsskiftet i år. En hel del av den tiden bodde hon i ashramet i Kerala men hon reste också runt i andra delar av landet för att få se och uppleva mer. Utställning och föreläsningar
Moa går tredje året på samhällsprogrammet internationell linje i gymnasiebyn i Luleå och erfarenheterna från resan ska så småningom sammanställas i både en redovisning av ett projektarbete och en biblioteksutställning med vernissage 12 april. Föreläsningar i skolor och för olika organisationer är också inplanerade. -Amma har en väldigt omfattande hjälpverksamhet och det tycker jag är väldigt intressant. Hon är heller inte så känd i Sverige så därför ville jag göra mitt projektarbete om det. Moa åkte ensam till Indien. -Jag kände att jag ville göra det. Man träffar så mycket folk och lär sig så mycket mer när man reser ensam än när man är flera, säger hon. Till ashramet i Kerala kommer alla sorters människor från olika länder för att bo och arbeta. En del stannar bara ett par dagar, somliga i några månader och andra stannar flera år. Alla hjälper till med något och det kan handla om allt från att laga mat till hjälparbete. Även indierna själva vallfärdar dit för att få darshan, välsignelsen, av Amma. Lärt sig lyssna inåt
Utanför ashramet finns skolor, barnhem, universitet och sjukhus som ingår i Ammas hjälpverksamhet. -Alla har olika mål med sin vistelse där. Själv visste jag först inte riktigt varför jag hade åkt dit. I början hade jag också svårt att komma in i livet där. Det är ju en helt annan kultur och allt var så annorlunda. När jag sedan åkte därifrån insåg jag hur mycket jag hade jobbat med mig själv och hur långt jag hade kommit under tiden i ashramet. Jag har bland annat lärt mig att lyssna mycket inåt, att ta reda på vad jag själv vill och inte bli så påverkad av vad andra tycker och gör. -Det har dessutom blivit viktigt att vara mer i nuet, att stanna i det som är här och nu och inte planera så mycket. Livet här hemma går mest ut på att planera vad man ska göra imorgon och när man väl är där börjar man tänka på vad man ska göra nästa dag, eller tänka på det som hände i går, säger Moa. Skarpa kontraster
Intrycken från Indien är många och skiftande. Moa har sett allt från extrem fattigdom till obeskrivlig lyx. Att bearbeta allt är inte helt enkelt. -Vissa bor under presenningar och sådant är jobbigt att se, säger hon. -Indien är ett land med extrema kontraster och mångfalden är enorm. Överallt möts man av färger, former, lukter och smaker. Alla sinnen blir stimulerade. Moa åker helst tåg när hon reser. Hon menar att det är bästa sättet att uppleva omgivningarna och alla människor man möter på det sättet. Det kanske inte är det bekvämaste färdmedlet men Moa menar att de indiska tågen är fina även om de är enkla och att upplevelsen väger tyngre än kravet på komforten. -Indier är väldigt öppna och lätta att prata med. Åker man tåg ser man jättemycket, säger hon. När Moa reste runt i Indien besökte hon bland annat de mer renodlade turistområdena i Kerala och Goa. -Turistorterna blir mer och mer exploaterade. Jag tycker det är synd. Reser man till Indien finns så mycket annat att uppleva. Det finns så mycket mer där än stränder och lyxhotell. Åker man till dessa ställen skulle man lika gärna kunna åka till Mallis, säger Moa. Ensamhet en lyx
Indien är som bekant väldigt tätbefolkat. Att vara ensam är en i det närmaste obefintlig lyx som är få förunnad. -Något jag har lärt mig, det är att vara bland människor. Det är så otroligt mycket människor överallt. Man måste alltid kunna vänta och stå i kö. Man behöver ett inre lugn för att stå ut med kaoset runt omkring. Att komma hem till vardagen här har inte varit helt lätt. Kontrasterna mellan Indien och Luleå blir väldigt uppenbara. Efter att under en längre tid av fokus på det inre och andliga komma hem till vardagens måsten och planering, tar på krafterna. -Jag har tagit det väldigt lugnt de första veckorna. Det är alltid svårt att komma hem efter en sådan här resa. -Jag har också förstått att jag ska vara tacksam för det jag har. Här strävar man efter något annat hela tiden. Om jag blir lycklig i mig själv, så är jag lycklig var jag än befinner mig i livet. Det är något jag har tagit med mig. Moa är säker på att hon ska åka tillbaka till Indien. Helst vill hon tågluffa. -Jag kommer alltid att återvända till Indien, säger hon.