Kuriren har tidigare skrivit om IB-skolan som skulle komma till Luleå i samband med terminsstarten. Då var sju elever bekräftade att komma till skolan, vilket även om en liten mindre siffra än vad rektor Jonas Jönsson hade hoppats på nu har vänts till något positivt.
– Vi är jätteglada att äntligen ha fått sätta igång med den gymnasieförberedande delen för att sedan kunna börja med själva IB-programmet till hösten 2025. De elever vi har fått in nu kommer alla från olika bakgrunder och studierna på engelska fungerar väl, säger Jonas Jönsson när Kuriren besökte skolan.
– Vi hade innan några familjer vi pratade med men de fick inte ihop det helt enkelt, men med det sagt tror vi en del kommer nästa år när IB-programmet drar igång på riktigt.
Christina Nilsson, som är spanska- samt engelskalärare på skolan, har den nya klassen i hennes ämnen och berättar mer om den spännande omställningen.
– Det är en otroligt rolig uppgift att få undervisa dessa elever, mestadels för att de har så varierande bakgrunder och kunskaper. Det är en spännande utmaning för oss alla att hitta rätt nivåer i lärandet, säger Christina Nilsson.
När vi besökte skolan var eleverna mitt i en mattelektion. Men när vi kom in i salen försvann blickarna från böckerna en stund.
15-årige Jemimah från Nigeria berättar om skillnaderna mellan att gå i skolan i Sverige jämfört med hennes hemland.
– Det är kallt här, säger hon och skrattar.
– Skolan i Nigeria är inget som i Sverige. Det är smutsigt, våldsamt och allmänt dåligt. Lärarna slår en ofta om man gör något dåligt och det är liksom accepterat där, så att få komma hit och plugga betyder mycket.
16-årige Kent från Uganda har liknande upplevelser som hans klasskamrat.
– I Uganda är tanken att de flesta ska gå på internatskola vilket inte är ett lätt liv. Vi börjar skolan i klockan fyra på morgonen och går ofta till sent på eftermiddagen, och precis som Jemimah sa så slår de en. Sen är det sånt akademiskt tryck att göra så mycket som möjligt hela tiden vilket påverkar ens studiero, säger han.
16-årige Bartosz, som har växt upp i Polen och Tyskland fick ordet och berättade om sina erfarenheter.
– I Polen är skolan väldigt annorlunda. Man får inte gå ut från skolan på rasten och allt är så strikt så det begränsar ens kreativa tänkande en hel del, säger han.
Vad vill ni göra i framtiden efter ni studerat färdigt?
– Jag gillar matematik och fysik mycket samt att min far är ingenjör, så jag skulle vilja göra något i den stilen, säger Bartosz.
16-åriga Aisha, som kommer från Brasilien:
– Jag gillar konst och musik så kanske något i den stilen, och om det inte gör bra tror jag mer på att bli psykiatriker.
15-åriga Lan-Yên som har rötterna i Vietnam men som har växt upp i Sverige, gillar också musik.
– Men inte att göra det själv utan att studera det så det skulle vara roligt att göra i framtiden.
Innan vi åkte hann vi prata med klassens matematiklärare, Linnea Bladfors, som även hon beskrev nya spännande utmaningar med att lära ut på engelska.
– Från att ha lärt ut matematik på svenska så länge är det klart att man får hitta nya ord och fraser som man annars inte hade vilket helt klart gör att planeringen tar längre, men i slutändan är det riktigt kul, säger hon.