Ett otal gånger har frågan landat i det brittiska underhuset, som sagt nej till alla förslag. En majoritet finns inte för någon enskild hållning. Splittringen i parlamentet, mellan partierna och i politiken i stort är total och någon lösning annat än att fortsätta försöka, verkar inte heller finnas. På samma sätt är splittringen i den brittiska unionen också total. Kartan över Storbritannien är färgmarkerad efter landgränserna inom unionen. England och Wales vill lämna, medan Skottland och Nordirland vill stanna. Enda engelska undantaget är London och några delar av den engelska kusten.
Den brittiska splittringen är också mellan samhällsklasser, utbildningsnivåer och inkomstnivåer: De som vill stanna är de högt utbildade och ekonomiskt välmående, medan de som inte tycker sig vara det ville lämna. Strömningen gick genom alla politiska ideologier, medan den enskilt viktigaste frågan som kopplades till frågan om att lämna EU, var invandringsfrågan. De som ville lämna, enligt den brittiske forskaren Thomas Sampson vid London School of Economics, tyckte att livet i landet blivit sämre och orsaken fanns att finna i internationaliseringen. De som röstade för att stanna såg snarare riskerna för ekonomin, jobben om man lämnar EU-samarbetet.
I Sverige hade vi en liknande debatt som tydligast kom till uttryck när vi folkomröstade om att gå med i EU. Där fanns värderingarna tydliga för att gå med eller inte, men hos oss var det inte ytterkanterna på höger som var tydligast (eftersom Sverigedemokraterna fortfarande hade kängor som sitt tydligaste attribut då). Istället var det den politiska vänstern och de gröna som var motståndarna till EU.
Vi kommer att påverkas kraftigt i Sverige av en förmodad Brexit. EU tappar ett av sina rikaste länder, samtidigt som de extrema rösterna hos de kvarvarande länderna förstärks. Ett EU utan Storbritannien gör inte bara Tyskland och Frankrike starkare, utan länder i unionen som drar åt ett annat håll, som Polen och Ungern, blir relativt sett starkare.
Vi har ett val i Sverige om drygt en månad. Debatten i vårt land om framtidens Europa syns inte tydligt alls. En valrörelse ska sätta igång, mellan partier som inte lätt låter sig översättas till sina motsvarigheter i EU-parlamentet. Om vi röstar på Moderater eller Kristdemokrater får vi representanter som ingår i högerblocket EPP, medan Centerpartister eller Liberaler ingår i den liberala gruppen ALDE. Så följer det för alla partier, där kanske den viktigaste förändringen oavsett valresultat kommer att ske i den grupp som SD tillhör, ECD. Det är en sammanslutning av högerpartier som i är EU-motståndare. Gruppens dominerande parti är brittiska Tories, som driver Brexit.
Den första debatten med toppkandidaterna sändes från en av våra kvällstidningar. Alla möjliga frågor kom upp, fastän de inte handlade om EU. Den viktigaste frågan lyser dock ännu med sin frånvaro. Hur ska framtidens EU byggas, med Storbritannien utanför? Det påverkar vi genom att rösta på parti i den partigrupp som uttrycker det vi vill - konservativt via KD eller Moderaterna, socialdemokratiskt eller liberalt via de partier som ingår i dessa grupper.
En röst på EU-fientliga partier är däremot Brexiting. Att stanna kvar, fastän man högt tjatar om att man är på väg att gå.