I kläm mellan myndigheterna

Andra som förlorar sjukpenningen bedöms ändå för sjuka för att arbeta. De hamnar hos socialen. Resultatet blir att i takt med att kostnaderna för sjukpenningen sjunker så stiger kostnaderna för arbetslöshet och socialbidrag. - Lättaste sättet att nå målet ärt att bolla över problemet till någon annan. Ett Svarte Petter-spel. Det anser Vivi Jacobson Libietis, utredare på Sveriges kommuner och landsting. Via en rad åtgärder har även regering och riksdag slitit sönder ett fungerande system där arbetsgivare och facket, med bistånd av arbetsförmedling och försäkringskassan, löste svåra sjukfall i samförstånd. Detta samhällskontrakt bröts på 90-talet och resultatet blev genast snabbt växande skaror med sjukskrivna, inte minst inom offentlig sektor. Under några år runt millenniumskiftet fördubblades antalet sjukskrivna. Då sade statsmakten stopp och belägg, senast 2009 ska sjuktalen halveras. 2002 satte landets försäkringskassor igång arbetet med nya direktiv till handläggare och en förstärkt kår av försäkringsläkare. I Norrbotten har arbetet kommit drygt halvvägs. Arbetsförmedlingen har fått tusentals nya arbetssökande att ta hand om och kommunernas socialkontor tvingas, under protest, försörja allt fler som kastats ut från de stora "kassorna". För facken var indragen sjukpenning ingen stor fråga för bara några år sedan. I dag är det en av fackföreningarnas stora bekymmer. "Vart tog humanismen vägen?" undrar de. Försäkringskassan nekade honom sjukpenning. Arbetsförmedlingen ansåg att han var för sjuk och han fick ingen A-kassa. Sista utvägen var socialen. Men socialförvaltningen ville inte ta över en annan myndighets kostnad. Han beskriver sig som en i grunden psykiskt stabil person. Bråket med Försäkringskassan gjorde dock att han till slut kände att det inte fanns någon väg ut ur eländet. Han började må riktigt dåligt. Han kände att alla dörrar bara stängdes. Försäkringskassan nekade honom sjukpenning. Arbetsförmedlingen ansåg att han var för sjuk för att stå till arbetsmarknadens förfogande och han nekades a-kassa. Han hade till slut inga pengar. Han tyckte inte att han hade någon möjlighet att påverka sin situation. Sista utvägen, socialförvaltningen, gav nej till socialbidrag. - "Du har inte rätt till socialbidrag" sade handläggaren. "Vad jag än tycker kan jag inte ta det beslutet", sa handläggaren. Jag förstod ingenting. De sade att om de betalade ut socialbidrag till mig vore det som att de gick emot försäkringskassans beslut att inte ge mig sjukpenning. "Men jag kan ju inte betala räkningarna", sade jag. "Det blir ju inkasso och jag har aldrig haft en betalningsanmärkning i hela mitt liv". Skulle strunta i resten - På socialförvaltningen sade de att jag skulle se till att betala hyra och fackavgift. Resten skulle jag strunta i så länge. Så sade de på socialförvaltningen rent ut. De sitter där en stund med mig och tar sina beslut. Sedan går de hem och äter middag. Men jag går hem och har inget att äta. Han hamnade i skottgluggen mellan myndigheterna. - Om jag hade varit ensam, då hade jag nog tagit till snaran. Jag var så pass låg. Men man kan inte göra så mot sin familj och sina vänner. Och det gick över. Jag blev deprimerad men fick utskrivet antidepressiv medicin som hjälpte, fortsätter han. Du hade tankar om att ta ditt eget liv på grund av det här? - Ja, så var det. Det här var i februari 2006. Det hela började dock fyra månader tidigare. En tjock lunta på bordet vittnar om det. Försäkringskassan i Luleå skickade honom på Försäkringsmedicinskt centrum (FMC Norr) i Piteå i november. De anlitas av försäkringskassan för att bedöma en persons arbetsförmåga, rehabilitering och hälsotillstånd. Utredningen på FMC pågick i två veckor i november. Svåra smärtor Utredningen gjordes av läkare, psykolog, sjukgymnast, arbetsterapeut och arbetskonsulent. I december 2005 fastställde FMC att han hade svåra smärtor i halsrygg, bakhuvud, tinningar, bröstrygg, i båda armarna samt i ländryggen. Han har tidigare haft tungt kroppsarbete. För flera år sedan utreddes han på Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn, Rygginstitutet i Luleå och smärtrehab i Boden. Han har rekommenderats heltidssjukskrivning av Riksförsäkringsverkets sjukhus men han har hela tiden själv krävt att åtminstone få arbeta halvtid. Sedan några år har han halv sjukersättning. Han har arbetat så gott han kunnat inom en annan bransch. Vissa dagar upplever han att han klarar att leva med smärtan. Andra dagar är smärtan outhärdlig. FMC Norr i Piteå fann att hela hans smärt- och nervsystem var mycket retat. Enbart tack vare sin självkontroll har han kunnat hålla sig emotionellt stabil. I den utredningen som FMC skickade till försäkringskassan i Luleå står det på första sidan: "X bedöms för närvarande och för avsevärd tid framåt vara helt utan arbets-och studieförmåga. Vi bedömer att arbete för närvarande skulle vara skadligt för honom och ytterligare riskera att försämra hans påtagliga smärttillstånd. Huvudskälen till bedömningen är att X har påvisat kraftigt höga smärtnivåer vid minsta belastning av nacke, axelpartier och att han endast klarar korta arbetspass ... Vår bedömning är att inga arbeten för närvarande är förenliga med hans svåra smärttillstånd". I FMC:s utredning står också: "X har mycket hög motivation att återgå till någon form av arbete, trots sina stora besvär. Han behöver hjälp med att träna ... för att få ned sina smärtnivåer innan någon form av arbete aktualiseras". Med detta som underlag blev han sjukskriven på heltid av sin läkare i början av december 2005. - Fast jag sade, det kommer att bli problem med försäkringskassan, säger han. I januari kom beskedet från Försäkringskassan - avslag på ansökan om sjukpenning. Man ansåg att han skulle kunna arbeta 50 procent, med halv sjukersättning, som tidigare. Försäkringsläkaren skrev: "... Det hänvisas till FMC-utredning ... Man bedömer att han har helt nedsatt arbetsförmåga och studieförmåga. När man försöker se vad detta bygger på finner man att det är uppgifter som kommer från X i samband med de undersökningar som görs. Objektivt vid läkar- och sjukgymnastikundersökningen finner man diskreta och delvis svårvärderade tecken på lättare sjukdomstillstånd i nacke och axlar. " Det här är inte något FMC är van vid. - Min uppfattning är att Försäkringskassan i hög utsträckning brukar följa våra rekommendationer, säger Karin Svedberg, psykolog och specialist i arbetslivets psykologi på FMC. FMC begärde omedelbart ett möte hos Försäkringskassan för att förtydliga sin utredning. Handläggaren på Försäkringskassan avböjde möte med FMC och hänvisade till försäkringsläkarens bedömning. Detta får X veta i ett brev från FMC. Stända dörrar Då upplever han hur den första myndigheten stänger sin dörr. Snart stängs även andra. Nu måste X gå till arbetsförmedlingen och anmäla att han står till arbetsmarknadens förfogande. Försäkringskassan anser ju att han klarar att arbeta halvtid. - Jag måste få stämpla, tänkte jag. På arbetsförmedlingen ville de dock läsa utredningen från FMC i PIteå, säger han. Arbetsförmedlingen går dock på FMC:s linje: Han är för sjuk för att stå till arbetsmarknadens förfogande. Arbetsförmedlingen skriver till honom : "Arbetsförmedlingen i Luleå har skickat en underrättelse till arbetslöshetskassan då arbetsförmedlingen inte anser dig stå till arbetsmarknadens förfogande. Vidare framgår ... att du har lämnat in en kopia på försäkringsmedicinsk utredning. Enligt denna framgår att du inte har någon arbetsförmåga". Följden blir att han nekas a-kassa. Hans halva sjukersättning och AFA ger honom 6.975 kronor. Han måste låna pengar av sina föräldrar för att klara all räkningar, hyra och mat. Bryter ihop Han ser till slut ingen annan utväg än att ansöka om socialbidrag. Det är första gången i hans liv han ansöker om hjälp av det trygghetsnätet. När handläggaren senare nekar honom socialbidrag bryter han ihop. - Jag blev chockad.