Inte sällan tilldrar sig skildringarna i nordliga vinterlandskap med mörka höga dramatiska himlar och med fjällbranter som anas i snörök och kölddis. I många av hennes bilder är människorna, då de deltar, reducerade till små utsatta figurer i en fientlig och krävande omgivning. De är antingen på väg någon annanstans eller så undersöker de något. Deras verksamheter i bilderna för tankarna till arktiska vetenskapliga expeditioner. Ibland finns där inga människor alls bara spår efter dem i form av packlårar och skräp utspridda i snön runt övergivna läger.
I Kantos bilder representerar naturen det som står över människan. Det gåtfulla, stora och mystiska som ger oss de rätta proportionerna i tillvaron, en i grunden romantisk metafysisk idétradition där det är känslan som är kärnan i tillvaron och där sanningarna endast nås den inre vägen. Detta understryks av ett stämningsskapande förfaret ljus/dunkelmåleri. Jag associerar osökt till innehållet i Caspar David Friedrich måleri exempelvis bilder som ”Munk vid havet”, ”Ishavet” eller ”Vandraren över dimhavet”.
Kanto arbetar ofta i stora format på en tät bomullscanvas som hon tycks grunda själv. Ibland är grunden så slät att färgerna halkar omkring på grunderingen, de får en lång karaktär och flyter lätt ut på duken. Det ger en tydlig penselskrift och en ruff textur och mot det lägger hon mjuka airbrushade ytor. Färghållningen är återhållen, mestadels jordfärger och svart och vitt. I imprimiturerna, det vill säga grundinslagen, kan man ana akvarellliknande blomningar med mycket vatten i vad som förfaller vara aklryllager.
Hon blandar oförväget akryl och olja med airbrush och stänkmåleri och får på så sätt ett oerhört brett tekniskt register med en spontanitet som i vissa bilder emellanåt tangerar lättsinnet. Denna lätt besvärande sorglöshet känns tydligast i exempelvis målningar som ”Skier”, ”Sääski-Mosquito” och ”Butterfly shirt”. Dessa och några andra verk känns mer som utfyllnad i en annars fantastisk utställning, där bilder som ”Kottarasiet/ Starar”, ”Splash”, ”Boxes” med flera får en något illusionslös betraktare att återfå tron på konstens möjligheter att nå människors inre. Här finns en kombination av handlag, precision i uttrycket och berättandet, dessutom en poetisk sprängkraft som lyfter de konstnärliga utsagorna till något angeläget och allmängiltigt.
Möt ett levande måleri, det berikar!