I grådiset hägrar en ny istid

o vi vill gärna ha lite hårda vintrar, säger befälhavaren Anders Vikström. Han och hans personal har det visserligen lugnt just nu, åtminstone när det gäller isbrytande, men den misstar sig som tror att det råder stiltje ombord på den väldiga Oden och på de andra brytarna. Nej, aktiviteten är hög, man reparerar, finslipar och bygger om. Det gäller att bli klar i tid, även om väderläget just nu är gynnsamt ur den aspekten. ? Oden låg på varv i september och man har byggt om på bryggan för att få in mera utrustning. Vi har satt in ny navigationsutrustning och maskinbevakningssystem. Allt till en kostnad på sammanlagt cirka 10 miljoner. Ungefär vart tionde år förnyas dylik apparatur och det är vad som inträffat nu, berättar Anders Vikström. Han lovordar Luleå som stad och förklarar att allt praktiskt med fartygen går mycket lättare att få utfört i Luleå. ? Här fins en annan mentalitet än i Stockholm och här tar allt mindre tid. Ska du köpa en pensel i Stockholm tar det en hel dag. Här går man upp på Ångsågen och fixar det snabbt, säger han och skrattar. ? När det gäller behov av IT- tjänster har det också varit mycket lätt och positivt att få hjälp, säger han nöjt. De fyra pampiga isbrytare, som numera förgyller Luleås stadsbild året runt, har en rangordning för hur man tar sig an kommande isuppdrag. ? Först ut blir Ymer. Efter den Atle, säger Anders Vikström. Vad anbelangar Oden så kommer den att få börja jobba först mot slutet av januari då den nya utrustningen som satts in är provad. Men fortsätter denna gröna vinter, ja då kommer nog alla ?hästarna? i fartygens maskinrum att ha det tämligen lugnt. ? Isläget. Ja, det ser ut som så att det ligger is ungefär ut till Klubbviken. Det handlar om 10?12 centimeter. De båtar som har den lägsta isklassningen, klass 2, de klarar den isen själva om det inte blir isvallar, säger Vikström som förklarar att snälla väderlägen snabbt kan växla till riktigt besvärliga, genom hårda vindar exempelvis. De stora isbrytarna har dessutom draghjälp av hamnisbrytaren Viscaria som assisterar mot Rödkallen och Töre. ? Vi har också samarbete med de finska isbrytarna, säger Anders Vikström som tycker man har täckt upp väl för att klara jobbet. I fjol skrev vi i Kuriren om ett besvärligt isläge i mitten av januari. ? Det var normalvinter för oss kommenterar Vikström. Visst, när det blåser och isen vallar upp sig blir det mycket jobb, men vallar på 4?5 meter är inga problem. Någon gång lagom till lucia brukar det dra ihop sig på allvar och isbrytningsuppdragen drar igång. Hos Kallax-meteorologen kan dock inte väderassistenten Bo Pettersson se någon riktig vinter i sikte. Den gröna vinter vi nu ser omkring oss är inte heller så vanlig förklarar han. ? Sannolikheten för att det ska vara barmark vid den här tiden på året är ganska liten ? ungefär en gång på 10 år, säger han och som den statistiker han är tillägger han att vi år 2000 hade barmark fram emot julafton. ? 1992 hade det kommit 47 centimeter snö till den första december, berättar han vidare. Årets november blev en höstmånad med medeltemperatur på minus tre grader ? en grad lägre än normaltemperaturen, fyra grader. ? Varmast var den sjunde med plus 9,6 grader och kallast var den 26:e med minus 17,6. Nederbörden var blygsam under månaden bara 6,5 millimeter mot normalvärdet 56,5. ? När det gäller is så kan jag berätta att i fjol så lade sig isen över fjärden den fjärde november, i år lade den sig två veckor senare, den 18:e. November var också månaden som bjöd på underkylt regn och ställde till det i trafiken. Någon jättestor förändring i väderläget blir det inte den närmaste perioden, berättar Bo Petersson. ? Nej, ingen snö i sikte, växlande väder med temperaturer från noll till mellan fem och tio minusgrader. Trist! tycker nog de flesta av oss som längtar efter lite vitt på marken och på isbrytarna, ja där får man fortsätta att vänta på vinterns utmaningar. Men de lär nog komma.