Killen i roddmaskinen hämtar andan samtidigt som han fastnar med blicken på Helena Forsén. Med en 15-kilosvikt hängandes från midjan drar hon sig sakta uppåt.
En gång, två gånger, tre gånger.
För Helena är det ingen ovan situation, hon är van vid uppmärksamheten på gymmet. Att hon är friidrottare är en vanlig gissning från imponerade betraktare.
Man inser snabbt att hon är onormalt duktig på chins och dips, men att hennes medaljskåp är fylld av bevis på hennes styrka är det få som vet.
Helena var ett aktivt barn som i femårsåldern började med gymnastik och senare fastnade för judo. Handbollen och friidrotten fanns också med på ett hörn.
Hon var förtjust i att stamklättra upp i trädtoppar och på repklättringen vann hon över killarna i klassen.
Så länge hon kan minnas har hon tränat mycket och det var judon som tog henne in i tävlingssammanhang.
Gymmet kom hon i kontakt med av en slump. Eller rättare sagt genom en olyckshändelse.
Efter gymnasiet åkte hon till Österrike och skadade korsbandet i en slalombacke. Rehabiliteringen innebar många besök på gymmet och Helena tyckte det var det roligaste hon gjort i träningssammanhang.
Och ännu roligare blev det när hon senare pluggade till sjukgymnast i Umeå.
– På IKSU har de en fitnessektion¬ med hinderbana som jag började använda. Jag blev väldigt intresserad och när jag körde chins och dips så gick det bra för mig, berättar Helena.
Första gången hon testade¬ chins klarade hon 14 stycken.
I dag är hennes tävlingsrekord 42 chins och under träning med kippingteknik har hon gjort 80 stycken. Kippingtekniken innebär att man får gunga med kroppen och ta hjälp av kroppens svängrörelse.
Den varianten används aldrig på tävling där regelboken säger att armarna vara fullt utsträckta och hakan ska över stången utan att pendla med kroppen.
Från början var det i just chins och dips som hon tävlade. På fitnessfestivalen i december varje år finns de två momenten representerade med SM-status.
– Eftersom jag tidigare tävlat i både judo och gymnastik så kändes det jättekul att kunna tävla i gymmet också, säger Helena som har samlat på sig 14 SM-guld.
Athletic fitness, där chins och dips är ett av tre delmoment, visade sig vara en sport som passade henne perfekt.
2012 stod Helena för en milstolpe i karriären när hon vann tre tunga guldmedaljer i athletic fitness. EM i Kroatien, VM i
Madrid och slutligen NM i Danmark.
Tidigare i år lyckades hon inte försvara sitt EM-guld utan fick nöja sig med en bronspeng. Avståndet till guldet var en ynka poäng. En förlust som sved för tävlingsmänniskan Helena.
– Det är en bedömningssport så det kan variera mycket. Ibland är min fysik en fördel, att vara lite mindre och hård. Ibland vill de att man ska vara lite större.
VM i athletic fitness kommer under hösten att arrangeras i Kiev i Ukraina men Helena har ännu inte bestämt sig om hon ska ställa upp och försvara sin guldmedalj från ifjol.
– Frågan är om jag ska satsa på det eller försöka bygga på mig mer muskler och satsa mot 2014 i stället. Eller om jag kanske ska köra någon crossfittävling, funderar hon.
Normalträningen för Helena innebär som regel ett gympass per dag och vila 1-2 dagar per vecka. Men inför en tävling ökar hon träningsmängden till två pass per dag – ett högintensivt pass med till exempel intervallöpning i backe och ett gympass.
Kosten är hårt reglerad under den här perioden.
Är uppladdningen rolig eller känns det bara tufft och jobbigt?
– Jag tycker det är roligt när man hela tiden har specifika mål. När det gäller maten så får man planera lite mer, speciellt om man ska åka bort någonstans, eftersom det går en hel del mat när man tränar hårt.
Vad krävs för att bli bra på chins?
– Det är viktigt att träna på just chins och lägga in det i sin träning. Många tycker att det är för jobbigt och gör
någon annan övning i stället. Men då blir man inte bra på det. Klarar man inga chins alls i början, som de flesta tjejer inte gör, så kan man ta hjälp av styrkelyftsband. När man sedan vill öka så kan man använda vikter eller gummiband som motstånd.
EM-guldet i athletic fitness i Kroatien 2012 smäller högst i karriären men även den första internationella framgången i världscupen är ett roligt minne. Det var i Tallin där hon vann styrkemomentet med chins och dips men till slut fick nöja sig med en
tredjeplats.
Under kvällen träffade hon Albert Busek. Den tyske bodybuilder-legenden som för drygt 40 år sedan hjälpte Arnold Schwarzenegger att bygga muskler.
– Albert berättade att han blivit imponerad av mig och att han ringt Arnold som också blivit imponerad och sagt att han ville att jag skulle komma till VM, berättar Helena.
– Att just Arnold Schwarzenegger hört talas om mig är faktiskt lite roligt.
Helena flyttade till Luleå förra hösten från Västerås som var hennes senaste adress. Det var kärleken som förde henne hit. Sambon Markus Senbom, 33, är Luleåbo och hoppas att de ska bli kvar i Norrbotten.
Helena är inte främmande inför tanken och söker jobb som sjukgymnast och personlig tränare.
–Jag trivs jättebra här uppe så vi får se hur det blir.