"Hej då, Luleå. Vi är snart tillbaka", lovar Guy Everitt, Madeleine Bernsten, Carina Hilmersson (som bor i Stockholm) och dottern Frida som lämnar Norrbotten efter påskhelgen.
Det är söndag förmiddag. I D-hallen trängs tigrar, lejon och zebror. Avslutningen för vårens skridskoskola hos Luleå allmänna konståkningsförening lockar de minsta barnen. I högtalarna sjunger björnen Balou om vikten av att vara nöjd med allt som livet ger.
På isen gör en panter "high-five" med sin mamma. I dag är femåriga Frida Bernsten tvåspråkig.
– Vi vill att Frida ska lära sig svenska för att hon ska kunna prata med sina kusiner i Unbyn. Jag hade gärna stannat i Luleå, men vi kan kanske flytta tillbaka när vi blir pensionärer eller när Frida ska börja mellanstadiet, säger mamma Madeleine Bernsten och kastar en hoppfull blick mot sin man.
Dottern Frida var anledningen att familjen flyttade till Luleå. "Jag vill att Frida ska kunna prata sina kusiner", berättar mamma Madeleine Bernsten.
Mamma Madeleine Bernsten är född i Iran, men lärde sig att svenska via sina föräldrar Bernt Ola Bernsten (från Boden) och mamma Carina Hilmersson (från Luleå).
Hon fick sin utbildning i England, vilket blev hennes hemland. Det var där hon träffade Guy Everitt.
Det har varit en intensiv tid, där dottern gått på öppna förskolan, deltagit i sångkörer och skridskoskolor samt lärt sig åka både längdskidor och alpint.
– Jag älskar att allt är så nära och tillgängligt i Luleå. Bara något kvarter från vårt hem kan Frida åka skridskor på isvägen. Det är lika nära till bibliotek och badhus. Jag gillar att kommunen lånar ut idrottsutrustning. Vi har trivts bra här.
"Det är svårt med istider i Bath. Det blir kanske naturis en dag per vinter. Det finns visserligen en ishall i Bristol, men det är rätt dyrt", berättar mamma Madeleine Bernsten.
Avslutning på vårens skridskoskola.
Redan i maj räknar de med att återvända, när motorbåten ska sjösättas. Som vanligt ska sommarlovet spenderas tillsammans med släkten i Unbyn.
Vad har varit det mest minnesvärda under året?
– Mitt bästa minne var en varm sommardag, när vi åkte ända ut till Rödkallen och Skvalpen. Det var magiskt. Vi var ensamma på en ö som består bara av sand. Det kändes som om vi var i Karibien, berättar Madeleine Bernsten.
Inte lika behagligt blev inte bilresan på isvägen ut till Hindersön, där de fick basta med kläderna på för utetermometern visade på 39 minusgrader.
– Morgonen efter startade inte vår bil. Jag tror att öns samtliga män hjälpte oss att få liv i bilmotorn, minns Guy Everitt.
Madeleine Bernsten berättar att båtlivet i skärgården har fått familjen att fatta ett viktigt beslut.
– Vi söker en sommarstuga på Sandön. Det finns mycket kvar att upptäcka i Luleå.
På skidskoskolan vimlade det av pantrar, geparder och tigrar på isen.
"Frida älskar att åka skridsko. Vi brukar ofta ta oss ut på isvägen i södra hamn", berättar mamma Madeleine Bernsten som talar flytande svenska trots att hon aldrig har bott i hennes föräldrars hemland.
"High-five, du klarade det!" Frida får hyllningar efter skridskoskolans uppvisning.
En panter visar upp sina färdigheter på skridskor under Luleå allmänna konståkningsförenings skridskoskola.
Humöret blev lite gladare när den obligatoriska tablettasken delades ut till alla skridskoprinsessor.
Hej då, Luleå. Vi kommer tillbaka i maj för då behöver vi sjösätta vår motorbåt."
"Vi letar efter en sommarstuga i skärgården. Det vore fint om vi kunde hitta en på Sandön", berättar Madeleine Bernsten.
Avslutning på vårens skridskoskola.
Avslutning på vårens skridskoskola.
Avslutning på vårens skridskoskola.
Madeleine Bernsten och dottern Frida.