Hur blir det med framtiden som landshövding?

– Jag började som landshövding den 1 augusti 2003. Och det första förordnandet gick ut 31 juli 2009. Nu har jag som brukligt är fått ett förlängt förordnande till månaden innan jag fyller 65 år. Alltså till och med september 2011. Sedan ska det prövas. Men regeringen vill ju att vi ska jobba längre ...
– Hur det blir sedan har varken regeringen eller jag hunnit fundera över ännu. Frågan är inte avgjord. Själv tänker jag ge ett besked senast i mars-april. Sedan får vi se vad regeringen säger. Det är ett antal faktorer som avgör. Men medarbetarna vid länsstyrelsen måste få veta vad som gäller.
Vi på Kuriren uppmärksammade nyligen att endast män varit landshövdingar i Norrbotten.
– Där blir det en förändring. Nästa landshövding i länet blir en kvinna.
Vad har du mest haft nytta av under åren som länets hövding?
– En klar fördel är att jag från början kunde länet. Jag hade ju så mycket gratis. Jag vet var platserna finns. Jag kände så många beslutsfattare inom både näringsliv och politik.
Du har nämnt att du vill skriva av dig. Kanske en bok om din verklighet?
– Ja, jag har under åren samlat på mig massor med brev, klipp, ledare, intervjuer, artiklar och reportage. Men frågan är om jag någonsin får tid att gå igenom allt.
Hur firades julen?
– Det var ett riktigt kalas här i residenset. Vi hade besök av tio släktingar till min fru Lena. De kom ändå från Halland.
Nyår då?
– Som vanligt ska jag vara med att tala in det nya året i samband med det stora fyrverkeriet i Norra hamn i Luleå. Exakt vad jag ska säga vet jag ännu inte. Men jag brukar sätta mig i bastuvärmen och då brukar det ge sig.
Per-Ola Eriksson jobbade under 1970-talet tillsammans med Maud Olofsson här i Norrbotten och Luleå.
– Ja, hon stannade till 1981. Det var en spännande tid. Så hon känner Norrbotten mycket väl, avrundar landshövdingen.