Helene Persson är en hundvän av stora mått och har genom åren haft flera olika hundar. Finska stövaren Milla blev tolv år gammal, men för en vecka sedan var hunden så sjuk att den var tvungen att avlivas. Helene Persson var med vid insomnandet på Gammelstads djursjukhus. Hon betalade också för en enskild kremering och begärde att själv få närvara - något hon sa till om både i receptionen och till veterinären som avlivade hunden.
- Jag blev upplyst om att det skulle ske först om två till fyra veckor, samt att de skulle meddela mig dag och tid.
Efter fyra dagar kontaktade hon själv djursjukhuset för att förvissa sig om att det skulle fungera.
- Jag tänkte också pusha på dem lite för jag tyckte två till fyra veckor var en lång tid att vänta.
Djup besviken
När svaret kom fick hon ett tråkigt besked. Hunden var redan kremerad.
- Anledningen till att jag ville vara med är att jag har hört av initierade källor att det finns risk för sammanblandning. Jag är rädd att få tillbaka någon annan hunds aska i urnan. Eller ännu värre att Millas kropp ska bli slängd på någon soptipp. Nu litar jag inte alls på att det har gått rätt och värdigt till.
Helene Persson är djupt besviken på djursjukhuset och kommet inte att vända sig dit igen. Att den ansvarige har mejlat till henne och bett om ursäkt hjälper inte.
Lars Steinwall, veterinär på djursjukhuset i Gammelstad, säger att alltihop beror på ett missförstånd.
- Det är en ovanlig begäran men vi har inga invändningar alls. Tvärtom, känner djurägaren oro för hur kremeringen går till torde det vara ett bra sätt att dämpa oron.
Han avfärdar påståendet att det finns risk för sammanblandning.
- Vi har väl fungerande rutiner med uppmärkning och vår personal är mycket noggrann. I de enda fall då flera djur kremeras tillsammans är det kroppar från djur vars ägare inte vill ha askan tillbaka. Vi försöker på det viset minimera mängderna energi som behövs för kremering.