Hotelldirektören lämnar Luleå efter 20 år

Efter 20 år i Norrbotten är värmlänningen Niclas Jonsson på väg att lämna hästgården i Gäddvik och arbetet som hotelldirektör i Luleå. I Fredagsintervju berättar han om sin mest berömda gäst och varför han kan komma att ångra flytten söderut.

I höst är det dags för värmlänningen Niclas Jonsson att ta farväl från hästgården i Gäddvik och jobbet som hotelldirektör på Scandic hotell. "Det var ett svårt beslut, men det känns rätt."

I höst är det dags för värmlänningen Niclas Jonsson att ta farväl från hästgården i Gäddvik och jobbet som hotelldirektör på Scandic hotell. "Det var ett svårt beslut, men det känns rätt."

Foto: Pär Bäckström / Frilans

Luleå2020-09-24 20:07

I matsalen hänger två tavlor signerade av konstnären Lennart Jirlow som ett minne från åren på Grand hotell i Stockholm. Som en god värd bör dukar Niclas Jonsson fram capuccinos innan frågestunden kan starta. 

Varför flyttar du?

– Min arbetsgivare har gett mig en möjlighet testa en ny utmaning som chef för tre hotell i Gävle och Bollnäs. Det sammanfaller bra med min familjesituation. Två döttrar har flyttat ut, samtidigt som jag är i en ålder när jag känner att det är rätt läge att testa något nytt.

I åtta år har du jobbat för en utbyggnad av Scandic Luleå. Nu blir det någon annan som ska se till att investeringen på 200 miljoner kronor blir lönsam.

– Det är en av sakerna som gjorde beslutet svårt. Jag och personalen har gjort en otrolig resa. Jag är glad och stolt att vi tillsammans lyckats utveckla hotellet så långt att koncernledningen tog beslutet att investera de här enorma pengarna. Nu är min sträcka i hotellets historia på väg att ta slut och i höst tar Jenny Eriksson över stafettpinnen.

Med tanke på läget, hur kan Scandic stundtals ha högst beläggning i Luleå?

– Det är vi faktiskt fascinerade av själva att det historiskt varit så under flera år. Scandic ligger tre kilometer från Storgatan och kan ändå vara marknadsledande. 2008 tog jag ett strategiskt beslut att vi skulle bli stora på sport. Om jag går tio år tillbaka i tiden hade vi i princip samma beläggning som i dag, men hotellet var stendött från torsdag till söndag. I dag har hos oss 300 idrottslag från augusti till mars. Vårt rekord är 17 lag under en lördagsnatt i februari. 

Hur hårt blev fallet under pandemin?

– Brutalt. Jag har aldrig varit med om något liknande under mina 40 år i branschen. I december 2019 nådde vi "all-time-high". Vår försäljning passerade en magisk gräns. 2020 började riktigt bra, men 14 mars var det som om någon släckte lyset. Inom 48 timmar förlorade jag i princip all vår "business". Ett tag var vi nere i sex procent av normal omsättning. Vi blev tvungen att agera snabbt. Det var mentalt jobbigt att tvingas säga upp anställda på grund av arbetsbrist. Vi gjorde ett "set-up" för en beläggning på tio procent, men lyckligtvis var vi inte där särskilt länge. Varje månad har blivit lite bättre och nu är hotellet faktiskt fullbokat ibland.

Med tanke på covid-19, hur räknar ni hem expansionen?

– Före pandemin tvingades vi tacka nej till bokningar alldeles för ofta. Vi ser att Luleå är en destination som växer. Det individuella resandet med "långweekends" är ett segment som vi inte haft plats för tidigare. Samtidigt växer näringslivet. Jag räknade nyligen att det kommer att investeras 200 miljarder i Norrbotten och Västerbotten under de närmaste åtta åren. I och med utbyggnaden av hotellet hoppas vi också på att kunna ta en position på bankett- och konferenssidan. 

Finns det tecken som tyder på att affärsresandet minskar?

– Det kommer att bli en lång återhämtningstid. Hur länge är det ingen som vet. Det är lite grann som vid Kreugerkraschen, ingen vet var det kommer att sluta. Jag blir glad över att våra stamgäster börjar komma tillbaka. Sedan tror jag inte att affärsresandet försvinner helt, men vi arbetar i en bransch där vi måste vara beredda att förändra vårt sätt att tänka affärer för att kunna bli attraktiva igen.

Hur hamnade du i hotellbranschen?'

– Jag var 15 år, när jag började som kypare på Fryksdalens första pizzeria i Värmland. Det var två personer från Torsby som lyckats lära sig att baka pizza. Det blev förstås succé. Efter militärtjänst hamnade jag på Sveriges första konferenshotell, Selma Lagerlöf i Sunne.

Vad fick dig att känna dig hemmastadd?

– Jag gillar miljön. Varje arbetspass är olika. Man vet inte riktigt vad man kommer att ställas inför. Du träffar otroligt många typer av människor. Trots att jag arbetat så många år har jag aldrig haft lika roligt som jag har i dag.

Hur hamnade du i Luleå?

– I slutet på 1980-talet kom jag till Luleå för att bli chef på Cooks krog och träffade min dåvarande fru. Efter några år i Stockholm valde vi att flytta tillbaka till Luleå. Vi köpte hotell Nordkalotten. Det var en tuff tid med små barn och en hård konkurrens på konferenssidan. I samma veva som vi ville sälja sökte Scandic folk. Jag började där 2005. Då var hotellet, ärligt talat, rätt slitet. Det har genomgått en förvandling sedan dess. 

Känns det vemodigt att flytta?

– Både ja och nej. Luleå är en fantastiskt fin del av Sverige. Jag har alltid tyckt att värmlänningar och norrbottningar påminner om varandra på flera sätt. Nu får jag en fin chans och den tänker jag ta. Luleå kommer alltid att finnas kvar.

Under alla år i branschen, vem har varit din mest berömda gäst?

– Får man berätta det? Jag jobbade nio år på Grand Hotell, vilket innebär att man har träffat presidenter, nobelpristagare och stjärnor som Bruce Springsteen, Madonna och Michael Jackson.

Vem gjorde störst intryck?

– Det är svårt att välja, men kanske Bruce Springsteen. Rent generellt kan jag säga att de där riktigt stora stjärnorna är ofta väldigt fina att ha att göra med. Det gäller också svenska celebriteter som Björn Borg och Ingemar Stenmark. Jag minns när jag fick arrangera Polarprisgalan som det året delades ut till Stevie Wonder. Han gick upp på scenen för att jamma med orkestern och missade hela middagen. Jag fick se till att en trerätters levererades till hans hotellrum. När jag kom in där satt han bakom fyra synthesizers och ropade: "Mr Jonsson, come in. Let med play for you." Det ögonblicket glömmer jag aldrig.

Vilken talang skulle du vilja ha?

– Vinodlare. Det är ett stort intresse.

Vad kommer du att sakna mest från Norrbotten?

– Sommarkvällarna med midnattssol. Vänner och bekanta är ett givet svar. Jag kommer också att sakna de rykande snöstormarna. Jag uppskattar en riktig vinter. Sedan hoppas jag att inte svenska rallyt hamnar i Luleå för då kanske jag får ångra mig...

Så stort är alltså ditt bilintresse?

– Torsby är centrum för svenska rallyt. För en som är uppväxt i Torsby är det självklart att man ska vara på plats under rallyt. Nu står dragkampen mellan Östersund, Umeå och Luleå. Jag tror att Luleå har den bästa chansen. Det är en viktig sak för stallen att få chansen att visa upp sina varumärken. I det avseendet är norra hamn oslagbart! Dessutom finns det väldigt gott om hotellrum i Luleå.

Fredagsintervjun

Namn: Niclas Mats Åke Jonsson.

Född: I Torsby, juni 1964 (56 år).

Yrke: Hotelldirektör.

Bor: Hästgård i Gäddvik.

Familj: Sambo Lena Eldborn, 58, barnen Cecilia, 31, Mattias, 29, Esther, 29, Alma, 20, tre hundar och fyra hästar.

Min fredagskväll: "På en hästgård finns det alltid kvällssysslor kvar att göra efter jobbet. Det blir att köra traktor och fylla på med hö, kanske laga något som gått sönder under veckan. Framåt 21-tiden blir det ett glas vin. Sedan somnar man ovaggad."

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!