Hösten på pricken

Helge Sundström är pensionerad från en lång gärning som konsumföreståndare på flera orter i landet, nu sist i Arvidsjaur. Ett intensivt arbetsliv där konsten hela tiden legat latent, som en dröm som så småningom skulle få gå i uppfyllelse. Att han hade gåvan att uttrycka sig i bild har han vetat länge.
- Det var nog i ganska tidiga år som det hela väcktes hos mig. Det var en lärarinna i min hemby Slagnäs som uppmärksammade det jag gjorde och det var en mycket viktig bekräftelse, säger Helge som vi träffar i hans hem i ett villaområde utanför samhällskärnan. Här i huset, där han lever själv, skapar han sin uttrycksfulla konst.

Hamnade i köket
- Jag målar till större delen i akvarell men även i akryl. Jag har nog testat de flesta tekniker. Just nu håller jag på att lära mig grafik. Intressant, men kräver ett annat sätt att tänka som konstnär, jag kommer nog inte att syssla så mycket med det, konstaterar han.
Vi sitter hemma i hans kök. Här är det trivsamt stökigt. Ett stort trädgårdsintresse röjer sig i sommarens krukor med änglatrumpet, rosenpelargon med mera som fått flytta in undan frosten. De samsas med tavlorna och färgtuberna.
- Jag inredde ett speciellt rum i huset som jag tänkte skulle fungera som min ateljé, men jag hamnade till slut i köket ändå, här trivs jag bäst säger han.

Pressen ökar
Helge Sundström har haft flera separata utställningar, hos konstföreningarna i Arvidsjaur, Älvsbyn, Arjeplog, Norsjö och Malå. Han finns även representerad på Arvidsjaurs flygplats, skolvärlden, i Arvidsjaur församling och inom Älvsby församling. Vidare finns hans verk representerade hos Arjeplog och Malå kommun. I Luleå är han inte särskilt känd, även om han dock haft utställning på Arcus, och inte i övriga Sverige heller. Något som nog hänger på honom själv.
- Man kanske skulle ha haft samarbete med något galleri, eller arbetat mera för att marknadsföra sig. Men jag har väl inte haft tillräckligt vassa armbågar säger han och ler eftertänksamt.
- Men det är klart, skulle man samarbeta med ett galleri så ökar det ju förstås pressen på en, att man måste producera, säger han.
När man tittar sig om i hans hus så är dock intrycket att här skapas det för fullt. Och han är själv intresserad av att få möjlighet att ställa ut. Han har aldrig behövt fråga själv om möjligheten utan anbuden har kommit till honom.
- Kulturens hus i Luleå skulle det vara intressant att få ställa ut i, säger han när Luleås nya kulturella högborg kommer på tal. I Luleå finns också hans förebilder inom konsten och inom musiken som är hans andra stora intresse.
- Jag tycker mycket om Lennart Holmboms konst, liksom Olle Martinsson och Brita Weglin. Och när det gäller jazzen så finns det ju i Luleå Norrbotten Big Band,ett storband i absolut världsklass. Jag brukar vara ned och lyssna på dem och passar på när tillfälle bjuds här i Arvidsjaur, säger Helge.
I köket har han riggat upp en rejäl musikanläggning och när han målar så sker det till tonerna av exempelvis Stan Getz eller andra gamla goda jazzartister.
Helge Sundströms konstnärskap spänner över allt ifrån naturscenerier till abstrakta uttryck. Det bjuder på passionerat färgstarka upplevelser, som exempelvis den färgexplosion som en tavla med höstligt natursceneri utgör. Just hösten och dess intensiva uttryck fascinerar honom mycket.
- Ju längre man varit med desto mera törs man göra, säger Helge om tavlan som är ett myller av prickar, på fackspråk "pointillism" i höstens alla starka färger, ett djärvt snapshot liksom fångat just innan nordanvinden blåser bort skönheten.

Smärtsamt vedmod
En annan tavla som verkligen får blicken att fästa sig och som med smärtsamt vemod på en sekund talat om sitt budskap, är en akryl som föreställer en gammal bro i Laisdalen där gräset växer upp genom broplankorna och man ser att här har ingen varit på hela sommaren. I bilden drar sig höstens gula släpljus tillbaka och understryker känslan. Namnet på verket känns som pricken över i" Varför kommer du inte?
Och i en stor akvarell med en grandios lilja kombinerar han sina båda stora intressen. Trädgården och musiken. I liljans väl utslagna krona har han målat en liten resegrammofon. Konst, musik och trädgård, tre goda ting i en bild.
Samiska tecken är ett område som intresserar konstnären mycket och som sysselsätter honom intensivt just nu. Att han är inne på ett ganska revirbelagt område har inte varit några problem.
- Nej jag har inte hört någon kritik, och jag har fått goda råd och vägledning från olika håll, säger Helge som läst på i etnologen Ernst Mankers böcker, har varit i kontakt med forskare i Umeå samt fått god kritik av konstnärskollegor.
- Jag är fascinerad av den tro samerna hade, berättar Helge och visar olika verk som dessutom har väldigt säregna inramningar som han skapat själv.
Besök har han ofta i sin ateljé. Att bygdens konsumföreståndare ruvade på sådan konstnärlig begåvning hade kanske inte kundunderlaget trott men de har inte haft några svårigheter att byta från korngryn till konst på inköpslistan.
- Man kommer hit när man funderar på lämpliga 50-årspresenter och annat, säger Helge.

Jag såg min pappa
Ett konstnärens dilemma brukar vara att man blir så fäst vid vissa av sina verk att de är svåra att sälja. Därvidlag är Helge inget undantag. Han skrattar till när frågan kommer på tal om han upplevt detta någon gång.
- Jaadå! Särskilt en tavla minns jag. Det var en bild från en skogsavverkning där skogsarbetaren på bilden just fällt ett träd och ett snömoln slagit upp. Jag såg min pappa i den bilden - det var han, och det tog lång tid innan jag slutligen sålde den.
Just nu har han ingen utställning på gång. Han målar i lugn och ro på en stor tavla föreställande Arvidsjaurs vackra kyrka.
- Är tänkt att kanske bli vykort, säger Helge som berättar att han hållit på ett år nästan med bilden. Han är en konstnär som inte målar i någon brådska.
- Nej, men när jag målat färdig en tavla och den känns bra då skulle jag vilja sätta upp den på biltaket och köra omkring med den säger, han drastiskt och glatt.