Sara Viklund är yngst och moderaten Jan Olof Grönlund, 80, är äldst i den 61 personer starka församlingen som Luleåborna röstat fram i kommunvalet.
För Viklund har resan till maktens korridorer gått snabbt. Hon började engagera sig i Centerpartiet så sent som för drygt ett år sedan.
– De tog vara på mig och frågade ganska snabbt om de fick sätta upp mig som kandidat till fullmäktige. Jag sade ja och tyckte det var jättespännande, säger Sara Viklund.
Hennes intresse för politik väcktes på allvar när hon gick på högstadiet. Hennes morfar, som var inbiten centerpartist, tog med henne på ett partimöte – och hon blev fast.
– De pratade om någon lantbruksfråga och jag kände att jag blev mer och mer frustrerad och arg. Då insåg jag att jag fatiskt kan påverka det här, för det är lokalpolitik.
Lantbruks- och glesbygdsfrågor lade grunden till hennes engagemang, men numer är företags- och valfrihetsfrågor lika viktiga. Som nyvald fullmäktigeledamot Sara Viklund vill gärna förbättra möjligheterna för småföretag att verka i Luleå, inte minst genom att öppna upp till exempel de kommunala livsmedelsupphandlingarna för fler lokala producenter.
– Upphandlingarna behöver inte vara stora paket, man kan dela upp dem. Då kan fler mindre företag hjälpas åt för att vi ska få mer närproducerat.
Till vardags arbetar Sara Viklund, som växte upp på Bergnäset, som el- och automationsingenjör på Sweco i Luleå. Hon stod som nummer fyra på C:s lista i kommunvalet och fick en plats i fullmäktige när partiet gjorde ett bra val och gick framåt från två till fem mandat.
Nu kommer Viklund tillsammans med moderaterna Victor Hedqvist, 22, och Baran Calisir, 24, och socialdemokraterna Fredrik Bruhn, 24, och Daniel Smirat, 25, att utgöra en ny, ung generation i Luleåpolitiken.
– Politik är också en generationsfråga, man har lite olika uppfattningar och olika erfarenheter. Det ska bli kul att komma med lite ny energi.
Behövs det fler unga i politiken?– Absolut, det tycker jag verkligen. Ungdomsförbunden är jättebra, men vi behöver fler som får möjlighet att komma in i själva partierna.
Hon tror att många unga har ett stort samhällsintresse, men inte söker sig till de traditionella politiska partierna för att kanalisera det.
– De tycker mycket hemma på sin kammare, men vet inte var de ska göra av sina åsikter.
Är det ett underbetyg till partierna?– Det gäller att de tar vara på möjligheten att synas mer i ungas miljöer och visa att kommunpolitiken påverkar oss.