"Jag skulle önska fler tjejer i åkeribranschen och att vi kvinnor tror mer på oss själva och inte ifrågasätter vår kompetens och kunskap", säger Malin Öhrlund.
Hennes sportintresse ledde henne in på journalistikens väg och hon blev den första kvinnliga sportreportern på Norrbottens-Kuriren. Därefter blev hon sportchef, redaktionschef och vann pris efter avslöjandet om Obol-härvan.
På kontoret på Storheden hänger en inramad tavla med en bild på vinnarna av guldspaden 2007, Malin Öhrlund och Torkel Omnell.
– Ett minne från förr, konstaterar hon.
– Vi var ett riktigt bra team, jag är duktig på att söka på nätet och i arkiv och Torkel är bra på att kötta på. Man kände sig som värsta detektiven. Hela grejen var fantastisk, jag förstod väl ganska snart att det här kommer jag aldrig vara med om igen i hela mitt liv.
Hon lämnade journalistbranschen 2016 för att arbeta i familjeföretaget. Hon driver även podden Konsulatet med Berndt Tiberg och Jonas Lundström.
I dag är Malin Öhrlund vd i familjeföretaget Öhrlunds åkeri där dagarna kan bestå av att hänga gardiner en dag, köpa lastbil nästa. Men det var i tidningsbranschen hon först gjorde karriär. Som fjortonåring började hon frilansa för Norrbottens-Kuriren efter att ha gått upp på redaktionen och klagat över att det skrevs alldeles för lite motorsport.
– Lars Gunnar Björk skrattade, och gav mig ett block och en penna och sa att, då kan ju du skriva. Jag sa, ja det kan jag. Jag var uppenbarligen lite kaxig, säger hon.
När hon efter att ha pluggat ett år på Kalix folkhögskola och arbetat extra på sporten blev erbjuden en fast anställning kunde hon inte tacka nej. Hon hoppade av skolan.
– Det var ju drömmen, få jobba med det största intresset.
Malin Öhrlund är vd i familjeföretaget där även bröderna arbetar. Ena dagen hänger hon gardiner, nästa köper hon en lastbil.
Det här var 2002 och inte vanligt med kvinnliga sportreportrar, förutom på tv. Det medförde vissa utmaningar.
– Jag har aldrig blivit särbehandlad på jobbet men bland de aktiva var det svårt i början. Om någon ringde så frågade de alltid efter en manlig kollega. Och fanns där ingen så ville de ringa när de var tillbaka. Jag fick visa att jag kunde prestera. Efter ett tag tyckte de väl att jag skrev rimliga artiklar.
Hockeyns bortamatcher var värre. Det var en del tillfällen då spelarna försökte göra henne obekväm.
– Efter en ishockeymatch finns det begränsat med tid att göra intervjuer. Vi hade en deadline att förhålla oss till, jag kunde inte vänta tills spelarna duschat. Det är nakna människor man intervjuar och känns väldigt konstigt, även för mina manliga kollegor. Men jag var där för att göra mitt jobb och var bara där så länge som jag behövde.
Med tiden ändrades attityden och stämningen var inte lika grabbig.
Öhrlunds åkeri är ett familjeföretag som startades 1946. Malin Öhrlund är vd.
– I dag tror jag det är en icke-fråga för de som jobbar. Jag tror spelarna kommer ut från omklädningsrummet för att prata med media.
Hon saknar inte journalistiken, även om det aldrig var planerat att hon skulle börja i familjeföretaget.
– Det jobb jag saknar finns inte i dag, då man jobbade i team med en fotograf och en redigerare som gjorde ett jävla bra hantverk av det.
2016 lämnade hon branschen.
Sedan Malin Öhrlund blviit vd har företagit vuxit och blivit lite vassare. Malin Öhrlund har även tagit lastbilskort.
– Det handlade väldigt mycket om att skära ner och spara pengar. När man avslutade redigerare och fotografer kändes det jävligt jobbigt. Ska man stå inför personalen och säga att något blir bättre så måste man tro på det. Och jag tyckte kanske inte det.
Malin Öhrlund är storasystern som blev vd. Bröderna Mikael och Peter arbetar också i företaget.
– Vi är väldigt tajta och bråkar sällan. Ibland kan vi ha heta diskussioner men landar alltid i någon form av konsensus.
Sedan Malin Öhrlund blev vd har företagit vuxit och startat ett dotterbolag.
– Sedan har vi väl blivit lite vassare på alla sätt och vis.
En bransch som är mansdominerad men också en bransch i förändring:
– Nuförtiden är det nästan 50/50 tjejer och killar på transporttekniska programmen. Det har hänt otroligt mycket de senaste åren. Det finns lösningar och hjälpmedel om man är en kort tjej. Jag skulle önska fler tjejer i åkeribranschen och att vi kvinnor tror mer på oss själva och inte ifrågasätter vår kompetens och kunskap.
För några år sedan, 2019, inträffade flera händelser som skakade om livet för hela familjen Öhrlund.
Dottern fick diabetes som sexåring, hennes pappa fick cancer och blev dålig av behandlingen. Pandemin gjorde sitt inträde och hennes mamma fick covid precis innan vaccinet kom.
– Vi trodde inte hon skulle klara sig. Samtidigt startade vi ett nytt bolag och skulle prestera.
Både mamma och pappa Öhrlund klarade sig. Sedan blev Malin Öhrlund själv sjuk.
Under hösten 2023 fick hon diffusa symptom som startade med domningar i fötterna som spred sig upp efter benen. Hon fick svårt att gå och händerna började domna.
– Läkarna gjorde magnetröntgen på nervsystemet och ryggraden, tog ryggmärgsprov. De utredde för MS, ALS och Parkinsons. Man är inte jättekaxig då. Man tänker mycket på vad som ska hända med barnen. Kommer jag att dö? Jag är inte redo, jag är inte färdig.
Det visade sig vara Guillain-Barrés syndrom som orsakas av en inflammation i nerver, där en överreaktion i immunförsvaret gör att de egna nerverna angrips.
– Jag hade inte känsel från knäna och neråt. Det är inte en kronisk sjukdom utan ska gå över. Jag har fått behandling men fötterna är fortfarande avdomnade.
Hon tystnar, blickar ut genom fönstret. En av lastbilarna kommer tillbaka från ett jobb, stannar precis utanför fönstret. Malin Öhrlund klappar om hunden Sammy. Hela familjen spenderar mycket tid på åkeriet och Sammy är inget undantag.
– Kortsiktigt ser jag fram emot att åka skidor med barnen. Långsiktigt att fortsätta utveckla företaget. Och att bli frisk i kroppen.
Bakom Malin Öhrlund skymtar en inramad tavla med guldspadevinnarna.