Hon väntar på en ny njure

En slang går från Berits bröst in till en stor apparat, som fungerar som en konstgjord njure. Genom slangen cirkulerar hennes blod till ett filter, där det renas från överflödig vätska och slaggprodukter. Tre gånger i veckan måste Berit åka till sjukhuset och utföra behandlingen, något som hon vid det här laget är väldigt less på. - Ibland känns det som om jag bara vill rycka bort sladdarna och gå härifrån, säger Berit. Inför den Europeiska donationsdagen på lördag är det extra aktuellt att belysa problemet med bristen av organdonatorer i landet. I dag väntar totalt 571 personer på ett nytt organ, varav 465 väntar på en njure. Berit har nu stått på väntelistan i ungefär ett halvår, något hon menar är fyllt med blandade känslor. - Jag ser självklart fram emot transplantationen. Men det känns hela tiden lite nervöst och oroligt, eftersom man aldrig vet när det där samtalet kommer. Det kan bli ikväll eller om ett år. Jag måste hela tiden vara startklar. Fyra års utredning Allting började för snart fem år sedan. Berit drabbades av en hjärtinfarkt, som gjorde att hennes njurar slogs ut. Efter det följde en lång process med utredningar och undersökningar för att Berit skulle kunna få en ny njure. Hon fick bland annat åka ner till Göteborg, dit transplantationsanmälan skickas. - Vem som helst får inte transplantera organ. De är väldigt noga med utredningar och tar inga risker, säger Berit. Det tog över fyra år innan hon blev godkänd och var redo att ställa sig i kön för transplantation. - Det kändes otroligt skönt att äntligen nå hit, det var ju det jag gått och väntat på, säger Berit. Personalen ett viktigt stöd Dialysbehandlingen tar uppemot fem timmar varje gång, och Berit berättar att de sista timmarna är värst. Då är hon som tröttast, och drabbas ofta av blodtrycksfall och sendrag. Dessa stunder är personalen på avdelningen ett viktigt stöd. - De är underbara! De tar sig tid, sätter sig bredvid en och pratar en stund, då det är som jobbigast. Berit berättar att just den goda kontakten med personalen är en av anledningarna till att hon orkar. - Jag känner mig alltid välkommen här. Vi har blivit som en enda stor familj. Jag kommer att sakna dem sen när jag kommer härifrån, jag är ju van att ha dem omkring mig. De dagar i veckan som Berit är ledig från sin behandlig försöker hon göra något roligt, om hon känner sig i form. - Jag har precis börjat en datakurs! Det är viktigt att göra såna saker, för att få annat att tänka på ibland. På dialysdagarna är Berit väldigt trött, men hon försöker att i alla fall orka med en promenad när hon kommer hem. - Det är ingen dans på rosor det här. Det tar otroligt mycket på krafterna. Måste vara redo att åka Berit bär med sig en personsökare vart hon än går, och måste hela tiden vara redo att hoppa på första bästa flyg till Göteborg, där transplantationen utförs. För när samtalet hon väntar på väl kommer så går det snabbt, det gäller att spara tid och skapa de bästa förutsättningarna inför transplantationen. - Det känns väldigt nervöst. Men jag har hört om så många som gjort det, och det verkar gå bra. - Jag är så less på att åka fram och tillbaka hit. Nu hoppas jag bara på att allting ska gå bra, och att jag ska kunna få ett nytt liv. Eller ett bättre liv i alla fall, säger Berit. Främsta orsaken till att många får vänta så länge på en ny njure, är bristen på organ från avlidna. Transplantation kan också ske från levande givare som vill donera en av sina njurar. Detta kan ske från någon anhörig till patienten, men också från anonyma personer. - Hade jag varit frisk och vetat det jag vet i dag, så hade jag kunnat tänka mig att donera en njure anonymt. Men det var inget jag tänkte på då jag var frisk, innan jag hamnade här, säger Berit. I dag står nästan 1,5 miljoner människor registrerade i Sveriges donationsregister, men det behövs fler. För att organ ska kunna tas tillvara på måste patienten avlida i total hjärninfarkt, medan denne vårdas med respirator på intensivvårdsavdelning. Fler måste ta ställning Siffran på antalet avlidna organdonatorer är väldigt liten, runt 120 per år, eftersom det är så pass få som avlider på det sättet. - Att kunna donera sina organ till efterlevande ser jag som en väldigt fin gåva, säger Johan Järnesund, informationsansvarig på Donationsrådet. Johan tycker främst det är viktigt att fler tar ställning till donation och gör sin vilja känd genom att prata med anhöriga, anmäla sig till donationsregistret eller fylla i ett donationskort. - Åtta av tio är enligt undersökningar positiva till donation. Men många donationer blir inte av, eftersom beslutet lämnas över till anhöriga om den avlidnes vilja inte är känd. Johan menar att en väldigt svår situation då uppstår för de anhöriga, där ett beslut måste tas väldigt snabbt, och att svaret då oftast blir nej. - En avliden donator kan donera flera organ, och därför hjälpa så många människor. Om fler tog ställning så skulle sannolikt fler liv kunna räddas.

Hon väntar på en ny njure

I en säng på dialysavdelningen i Sunderbyn ligger Berit Englund, bilden ovan. Hon är en av de drygt 3.400 personer i Sverige vars vardag består av regelbunden bloddialys i väntan på en ny njure.