- Man får slåss om allt när man är förälder till handikappade barn. Jag är mamma till två, och har tvingats läsa juridik för att kunna hjälpa mina flickor för att de ska ha rätt till det de lagligen ska ha, säger Mona Hansson.
Mona Hansson har fler barn, men två av döttrarna föddes med handikapp. Den äldre dottern bor inte hemma längre, hon har flyttat till ett särskilt boende och klarar sig själv.
Psykiskt utvecklingsstörd
Men den yngsta dotter bor fortfarande hemma. Hon är 22 år. Flickan har enligt tidigare utlåtanden både från läkare, psykolog och arbetsterapeut, en psykisk utvecklingsstörning utöver diagnosen DAMP med autistiska inslag.
- Hon behöver hjälp med det mesta. Det är träna, träna, träna som gäller. Nu håller vi på med att träna in morgonrutinerna. Hennes handikapp gör att hon inte kan fullfölja en tanke eller påbörjad handling. Det "låser sig", hon kan till exempel fastna när hon ska borsta tänderna med tandborsten i munnen eller så blir stående med vatten i handen om hon ska skölja ansiktet, berättar Mona Hansson.
Det handlar också om saker som måltider och på- och avklädning.
- Hon har inget begrepp om vad hon ska ta på sig för kläder. Man måste stå bredvid henne och hjälpa henne. Vad gäller maten så kan hon äta själv, föra gaffeln till munnen, men hon kan inte skära sin mat. Men kommunen tittar ju på om hon kan föra maten till munnen eller inte (se artikel nedan). Det blir helt fel bedömningar, säger Mona Hansson.
Mobilt stödteam
Dottern har sedan tidigare hjälp i hemmet av ett mobilt stödteam på morgonen men Mona Hansson säger att det inte fungerar som det ska.
- Enligt vår uppgörelse ska teamet komma klockan 7.20 på morgonen för att hjälpa min dotter med morgonbestyren. Men de kommer senare och det blir jag som får hjälpa henne. Taxin kommer sedan och hämtar henne till hennes dagverksamhet.
Mona Hansson har tidigare sökt särskilt boende för dottern. En lösning som hon hoppades på. Kommunen sade ja till lösningen med eget boende i en gruppbostad. Men det vill inte flickan. Hon vägrar.
- Vi var och tittade på boendet men hon vägrade. Det går inte att få henne att ändra sig och jag vill inte flytta henne med tvång. Skulle du själv vilja bli flyttad med tvång?
Nästa steg blev då att försöka få rätt till en personlig assistent. En personlig assistent skulle kunna åta sig att träna och upprepa vardagssysslor för- och tillsammans med dottern. Vilket är helt nödvändigt vid inlärningen för någon med dotterns dubbla handikapp.
Har kört fast
- Hon klarar av att dammtorka i sitt rum. Men jag vill ju att min dotter ska få utvecklas. Hon och jag har "kört fast". När man umgås så nära "blir mitt sätt att tänka som hennes". Hon behöver få mogna och utvecklas, säger Mona Hansson.
- Det är viktigt att inte kränka utan stärka. Det skulle en personlig assistent kunna hjälpa min dotter med. Att stärka henne, säger hon.
Men kommunen har sagt nej till personlig assistans. Mona Hansson har processat vidare mot kommunen men fått nej i samtliga instanser.
- Om hon skulle acceptera att bo hemifrån skulle alltså vara lättare. Men hon vill inte. Hon vill bo kvar hemma, och jag förstår inte att vi inte får den hjälp vi behöver för att min dotter ska kunna bor kvar hemma, säger Mona Hansson.