Hon tvekar inte att åka tillbaka

Efter en tid av lugn och angenäm glömska har namnen på byar i Kosovo och den svenska bataljonen vid förläggningen Camp Victoria åter dragits fram i ljuset. En gnista har tänts och oroligheterna har åter blossat upp, och just nu är det fortfarande svårt att veta hur allvarligt det kommer att bli. ? Det första jag tänkte när jag hörde talas om händelserna var att jag ville tillbaka ner. På ett sätt är det lättare där nere för då har man koll på vad som egentligen händer, berättar Ulrika Björkqvist. Hörde oron i rösten I måndags var hon fortfarande på plats och i tjänst som en del av 3:e skyttepluton i Quebec Lima kompaniet. Som medlem av en QRF grupp på åtta personer var hon själv ute på en av de skjutningar i byn Caglavica som startade allt. En 19-årig serbisk pojke sköts med sex skott och lugnet var över. ? Jag hörde oron i min gruppchefs röst när vi var på väg ut. ?Vi behöver mer folk här ute för de börjar bli aggressiva och kasta sten? berättade han över radion. Precis den dagen hade de varit just där i den byn och patrullerat. Då var allt lugnt som vilken vanlig vardag som helst. Men när de närmade sig byn var någonting annorlunda. Snart blev de medvetna om med hur fort stämningen kunde förändras. ? Det låg stora block på vägarna och de hade tänt eld på en bil. Ett meddelande hade sänts över den allmänna radion att någonting hade hänt, och det var väldigt mycket människor ute. Hatet ligger så djupt Händelsen var en av de utlösande faktorerna till en förändring av läget i området. En förändring som förvånade många efter en så lång tid av stadigt förbättrade relationer i Kosovo. ? Eftersom jag varit där nere en gång tidigare så såg jag skillnaden med hur det var nu jämfört mot tidigare. Nya affärer som byggts upp och serber och albaner som levde sida vid sida. Men när allt kan förändras så snabbt märker man hur djupt hatet ligger, säger Ulrika Björkqvist och ser ner på sina händer. Men trots oroligheterna visar hon inte upp någon tvekan om att åka tillbaka. ? Det är viktigt att vi är där och båda sidor är väldigt noga med att inte attackera oss. Vid ett tillfälle så kastade de sten som hamnade på en bil, då kom de själva fram och bad om ursäkt och förklarade att vi måste förstå att de är väldigt upprörda. Tvingas bära skyddsväst Men när hon nästa gång träder i tjänst kommer hon ändå att vara tvungen att bära en kevlarväst på cirka tolv kilo. En säkerhet ifall de hamnar i korselden. ? Det är svårt att veta vad som kommer att hända. Vi var trots allt inte riktigt förberedda på att det skulle bli så här, säger Ulrika Björkqvist. I dag är det tre dagar tills hon ännu en gång åker ner.

Hon tvekar inte att åka tillbaka

Kosovo och den lilla byn Caglavica.Namn på platser som är så långt borta, och efter den senaste tidens oroligheter finns de ändå här inpå oss.Men för Ulrika Björkqvist betyder namnen ännu mer.På torsdag åker hon tillbaka.

Kosovo och den lilla byn Caglavica.
Namn på platser som är så långt borta, och efter den senaste tidens oroligheter finns de ändå här inpå oss.
Men för Ulrika Björkqvist betyder namnen ännu mer.
På torsdag åker hon tillbaka.