Hon skulle våldtas

I programmet Efterlyst berättar Anna-Karin Gustavsson, 32, från Luleå i TV om känslorna efter att nyligen utsatts för ett våldtäktsförsök.  - Jag går inte längre ut med soporna ensam på kvällen.

Foto:

LULEÅ2007-11-01 01:45
Soporna har betydelse i sammanhanget. Så långt hon hört har inte polisen gripit någon för brottet och det är ett kusligt inslag att hon inte vet hur mannen ser ut. - Däremot vet han hur jag ser ut. Det är jobbigt, men ibland tänker jag att det går inte att vara rädd hela livet. Jag märker däremot att jag börjat titta ner i marken då jag möter någon. Polisen i Luleå gick efter dådet ut med vädjan om tips. Det är vad som sker igen. I serien Efterlyst, i TV3, tas händelsen upp. Efterlyst uppmärksammar dessutom branden i blomsteraffären Buketten i Kalix 27 oktober. Händelsen Anna-Karin Gustavsson var med om utspelades torsdag 18 oktober, mellan klockan 22.00 och midnatt, minns hon. Hon var hemma i bostaden vid Havsöringsgränd på Hertsön. Sonen hade somnat. - Jag skulle springa ut med soporna till soprummet. Efteråt har jag tänkt på att det var mörkt i soprummet, det brukar det inte vara. Just när jag öppnade dörren knuffade någon in mig så jag föll framlänges. Jag hade ena benet utanför soprummet och låg på magen och kände något hårt i ryggen. En knytnäve eller något. Det hördes på andningen att det var en man men jag såg honom inte, berättar Anna-Karin Gustavsson. Kom av sig
Mannen tafsade på henne ingående, men blev störd. - Plötsligt hörde jag en kvinna skratta någonstans ifrån, det kan ha varit långt bort, det är svårt att säga. Trycket lättade och jag hörde hur han sprang på asfalten. Jag kan inte säga hur länge det tog, förmodligen bara en liten stund men för mig kändes det länge. Jag visste inte om jag skulle våga kliva upp men gjorde det och det konstiga var att jag tog mig för att slänga soporna. Sedan tittade jag mig omkring och skyndade in. - Jag lade mig på sängen. På morgonen hade jag skorna och kläderna på mig, jag hade inte sovit något. Jag ringde min ex-man och berättade och han hämtade pojken till dagis. Jag visste inte om jag skulle polisanmäla, jag visste ju inte hur han såg ut. Anmälan gjorde jag lördag eftermiddag. Min bror och hans tjej var här och han sa att jag skulle fundera på att anmäla, det kanske hjälper någon. Anna-Karin Gustavsson. fick besök av polisen, som gjorde en aktion med knacka-dörr i vissa bostäder. - Polisen frågade om jag ville prata med någon. Min chef ordnade senare så att jag fick tala med Kommunhälsan. Det var sedan jag inte orkat på jobbet på måndagen. Kommunhälsan har hjälpt mig, det går bättre när jag fått berätta. Händelse som barn
- För omkring tjugo år sedan blottade sig en person för mig och förföljde mig hela sommaren och visste precis var jag var. Senare fann jag papper hos föräldrarna och förstod att det varit rättegång och den åtalade kom inte vare sig då eller senare. Till sist lades saken ner Det förstår jag inte, hur man kan lägga ner en sådan sak. Anna-Karin Gustavsson är nu försiktig då hon går ut. Men hon säger att hon tvingar sig ut på kvällen, som träning. Det vore värre att skjuta på det. Till soprummet går hon inte gärna. - Men häromkvällen bad jag en bekant stå i fönstret medan jag gick dit.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om