I somras fick Catharina Melander pris för sin artikel i International Journal of Older People Nursing där filosofen Martha Nussbaums teser använts inom demensvården. Nussbaum beskriver förmågor som är unikt mänskliga och som alla människor behöver få tillgång till. Det handlar bland annat om möjligheten till en trygg tillvaro med tak över huvudet, mat att äta och fysisk beröring, men även att få använda sin fantasi, vara med och påverka sitt liv och att få känna samhörighet. Catharina menar att Nussbaums teser går att tillämpa inom demensvården.
– Att bara vara mottagare hela tiden är inte ett värdigt liv, människor behöver även få känna att de bidrar och kan påverka på något vis.
Om vårdpersonalen får personer med demens att exempelvis känna samhörighet, skapas möjligheter för dem att uttrycka en mängd olika saker, såsom tacksamhet, omtanke om andra, men även glädje och sorg. Alla dessa uttryck beskrivs i Nussbaums teser och är viktiga för oss människor.
– Personalen på äldreboendena och alla våra fantastiska undersköterskor har alltid jobbat så här, med att stödja de förmågor de boende har. Men trots det så behöver personalen stöd och här kan Nussbaums teser vara en hjälp genom att viktiga områden i ett värdigt mänskligt liv belyses.
Catharina Melander går så långt att hon menar att just möjligheten till samhörighet och att få vara med och påverka sitt liv är avgörande för de flesta andra mänskliga förmågor.
Catharina Melander är doktorand på LTU. Inom kort, den 5 oktober, kommer hon att "spika" sin doktorsavhandling och den 26 oktober är det dags för disputation. Opponent är Astrid Norberg, välkänd och aktad professor emerita i omvårdnad vid Umeå universitet.
I arbetet med sin avhandling har Catharina Malnder bland annat observerat fyra kvinnor med demens boende på ett äldreboende i Norrbotten och hur personalen arbetade för att ge dem ett värdigt liv. Det fanns exempel där den boende hade svårt med att vara med på gemensamma aktiviteter, men där personalen genom att stötta, leda och vara med vid dessa tillfällen, fick personen att bibehålla ett lugn, ta kontakt och på så vis kunna vara delaktig, skratta och njuta av tillvaron.
Men Catharina Melander har också ett annat stort intresse som i och för sig inte hamnar i strid med äldrevården. Teknik. Att underlätta och ge bättre vård genom att använda teknik. Hon talar exempelvis om en armbandssensor som känner av nivån av fuktighet i patientens hud.
– Teknik kan visa på känslotillstånd. Är du stressad så ökar fuktigheten i huden.
Genom att använda sensorn, kan personalen tidigt bli varse om att en person som kanske inte kan uttrycka det, är stressad. Personalen kan då ställa sig frågan varför personen är stressad och även göra någonting åt det.
Kan du tänka dig den här sensorn som ett gatlyse som visar grönt, gult och rött för om patienten är upprörd och stressad eller inte?
– Absolut!
Men är inte det som att föra in ett "1984" i vården? Teknik kommer att ersätta människor?
– Nej, det tror jag aldrig kan ske, säger Catharina Melander och låter tvärsäker.
– Tekniken kommer aldrig kunna ersätta alla våra underbara undersköterskor. Tekniken hjälper personalen, men de anställda måste fortfarande lägga till sin egen bild.
– I dagsläget är tekniken fortfarande ganska "ruffig", men vi arbetar tillsammans med bland annat System och rymdteknik på universitetet för att utveckla tekniken så den blir ännu mer användarvänlig. Det är en av alla fördelar med att vara på ett tekniskt universitet.