Hon möter allt fler brottsoffer

Själv blir hon mest upprörd över folk som väljer att vända bort blicken, som väljer att inte blanda sig i när någon männi-ska råkar ut för våld. För den som utsätts för våld kan sveket från en kompis som flyr av rädsla, eller från förbipasserande som inte rycker in, fast de ser vad som sker, vara en otroligt stor kränkning förutom själva misshandeln. Det vanligaste är ändå att folk som råkar passera hjälper till. Stor samhällsfara ? Gör man ett ingripande kan man själv råka illa ut. Så jag har förståelse för att folk inte vågar ingripa, men blir samtidigt förbannad över det. Det är en stor samhällsfara med det. Jag blir förbannad på folk som bara vänder bort blicken, säger Ann-Christine Sjöqvist. Bland yngre som råkat illa ut när de ingripit, har det oftast handlat om att de ingripit när deras kompisar blivit utsatta för våld. Medelålders som blir brottsoffer vid ett ingripande har oftare hjälpt en okänd. ? De som ingriper verkar oftast göra det impulsivt, det sitter i ryggmärgen. De kan skrika: ?Vad gör ni?! Sluta!? Och så smäller det, säger Ann-Christine Sjöqvist. Mår sämre Hon upplever att en person som utsätts för våld på offentlig plats utan anledning mår sämre, än den som blivit misshandlad efter att själv ha gått in i en situation för att rädda någon. ? Man har då trots allt gjort ett val att ge sig in i situationen, och man har hjälpt någon. Kanske räddade man livet på en medmänniska som annars skulle ha blivit ihjälsparkad. Okej, då kanske man kan ta den smällen man fick. Blir man där-emot påhoppad helt plötsligt bakifrån så har man aldrig kunnat göra något val, säger hon. För den som ingriper och själv blir misshandlad kan resultatet bli väldigt trassligt med sjukskrivning, läkarbesök, smärta och komplikationer. Bland det svåraste för folk som utsatts för misshandel är att folk inte ingriper. ? Det är fruktansvärt, man är så utelämnad, säger hon.