Sista hämtningen i stan är klar och det är dags styra det mobila hunddagiset till skogs. Camilla Tiensuu hämtar upp hundarna runt nio och lämnar dem hemma vid tre igen. "Bussen är fullastad med allt vi behöver under en dag, så vi är ute alla timmar utom när de vilar och tar igen sig i sina burar".
Vad tänker du när du hör ordet hunddagis? Hämtning och lämning som på barnens förskola? Så kan det vara, men det dagis vi i denna del av "NSD följer med" hakar på är av mobilt slag.
– Bussen är ombyggd med ventilation för heta dagar och har plats för 12 hundar, berättar Camilla Tiensuu som ensam driver dagiset.
Söderut har fenomenet funnits länge. Hundskötare hämtar upp sina "dagisbarn" i deras hem och har dem i verksamhet under dagen för att sedan skjutsa hem dem igen under eftermiddagen. På så vis kan ägarna jobba utan att åka hem på lunchen.
För Camilla Tiensuu börjar hundrundan vid nio på morgon. Då tar hon sin vita buss och börjar hämta upp hundarna. Den dag vi följer med blir de fem till antalet. En av hennes egna hundar, Kvick, är med och förutom honom finns Charlie, Juni, Miira och Kalle med i bussen när vi möter dem vid sista hämtningen mitt i stan.
– Vi har våra aktiva timmar mellan 10 och 14, så nu drar vi till skogs säger Tiensuu och styr ut mot Lulnäset.
Sista sträckan är på skogsvägar med rediga gupp. Otillgängligt kan tyckas, men förvånansvärt många människor och bilar ses parkerade i skogen.
– Jag älskar främst våren och hösten i det här jobbet. Då är luften fin och inga människor i omlopp. Så här i juli är det folk lite överallt och väldigt varmt.
Camilla Tiensuu och flocken för dagen, minus Kalle som vid fototillfället var inne i bussen och svalkade sig. Från vänster ses Kvick, Miira, Charlie och Juni.
Det blir till att hålla hundarna kopplade. Vanligtvis får de som är fullt färdigt tränade på att kunna vara lös springa friare, men just denna dag uppenbarar sig ett hundgäng inte långt bort från Camilla och flocken. De har spårning på agendan och därmed flertalet hundar i omlopp.
Att hantera fem koppel är en barnlek för Camilla. Hon parerar hundarnas rörelser och beteenden mot varandra med varsam blick och hand.
– Det gäller ha koll på hur de beter sig. De är som människor, ibland drar de jämt, ibland ojämt. Varma dagar som den här kan tålamodet vara sämre av naturliga skäl.
Men stämningen är god och lugn. Tillbaka vid bussen igen är det vatten och vila i bussen som gäller. Ute är det närmare 30 grader, i bussen sköna 17. Kalla dagar har hon ett värmesystem som gör att bussen håller 20 graders värme.
– Djurtransporter som den här besiktas varje år av en djuransvarig på Länsstyrelsen och han är så trevlig och intresserad varje gång. Det är väl lite kul, för jag är den med mobilt hunddagis här i Luleå. Jag tror det är någon till i länet som har det här upplägget, men jag är osäker.
Camilla Tiensuu njuter av arbetet varje dag. "Jag blir glad av hundarna, lugn av naturen och lycklig av att ha hittat vad jag verkligen vill ägna min tid åt" säger hon som nu drivit sitt mobila hunddagis i drygt tio år.
Hundlivet för Camillas del, började en dag i Riksgränsen. Hon jobbade inom restaurang och service där uppe i tre år och fick av sin syster nys om en kull med valpar. Första egna hunden blev Imas ur den kullen.
– Det är samiska och betyder något i stil med speciell eller annorlunda. Han blev början på min hundkärlek. Sedan han kom har jag styrt mitt liv utifrån hundarna, men restauranglivet slet hårt. Jag höll på att gå in i väggen, så för lite drygt tio år sedan bestämde jag mig för att ge hundar hela mitt fokus.
Hon startade Imas hunddagis och har inte ångrat sig en sekund. I dagsläget har hon 14 hundar inskrivna, de flesta med behov av dagis tre dagar i veckan. För det betalar ägarna 2750 kronor i månaden.
– Jag måste vara lite krass. Dagiset skulle inte gå runt om jag hade många större raser här. Jag har plats för fyra större hundar, resten är mediumstora eller mindre. Men rik blir man ju inte. Åtminstone inte på pengar, men på kärlek, säger Tiensuu och får en redig puss av bordercollien Kalle.
I bussen, som besiktas årligen av Länsstyrelsen, råder strikta regler om utrymmen, ventilation, värme och så vidare. När vi hakar på till skogs är det nästan 30 grader ute och bara 17 i bussen.