Kaffekoppar har blivit till ett livslångt samlarintresse för 75-åriga Margaretha Anderson. I lägenheten på Varvet i Luleå finns hylla efter hylla med minst 150 koppar av olika utseende, men med en gemensam funktion: de är kaffekoppar.
Ett udda intresse kan tyckas, men Margaretha Anderson har haft åtminstone en samlarkollega, Karin Lundgren, i Luleå.
Men för att nu ta det från början:
Margaretha Anderson gick ut flickskolan i Luleå 1961.
– Jag fick en kaffekopp av en av mina fastrar, faster Ruth. Det var en grön mokkakopp, berättar Margaretha och gör en tur till en av hyllorna för att plocka fram just den kopp som startade allting.
– På sommaren 1961 åkte vi på skolresa till Holland och där köpte jag ett halvt dussin kaffekoppar, sockerskål, gräddkanna och kaffekanna.
Kaffeservisen fraktades från Holland med tåg och på båt och ända till Luleå utan att få minska nagg i kanten.
– Men det är klart att under åren har det gått sönder både koppar och fat ur samlingen. Det känns lite... tråkigt när det händer.
Koppsamlandet fortsatte lite då och då under åren efter studietiden i Stockholm och Linköping. Margaretha blev lärare och har under åren tjänstgjort bland annat på Norra Örnässkolan och Bergskolan.
I hennes samling märks åtminstone några teman. Det kan vara koppar med landskapsblommor eller koppar med kyrkligt motiv.
– Jag har en kopp med Norrfjärdens gamla kyrka. Kyrkan brann senare och ersattes med den nya kyrkan.
Annars innehåller samlingen nya och gamla koppar från när och fjärran. Inga större rariteter och värdefulla koppar, det tror inte Margaretha Anderson i alla fall.
– Det är ganska vanliga koppar som man kan hitta på loppmarknader till exempel.
En del är arvegods, bland annat delar från moderns och faderns första servis.
Samlandet fick sig en skjuts när hon och dåvarande maken Leif köpte sommarstuga med tillhörande lösöre på Sandön 1976.
– I sommarstugor har man en massa gamla saker och där fanns bland annat udda kaffekoppar. Leif fick spika upp en hylla och sedan en hylla till när grannarna kom med koppar som de hade hittat.
Sommarstugekopparna kändes så viktiga för Margaretha att när stugan såldes packade hon ner dem i en ryggsäck och tog hem dem.
Samlingen har vuxit.
– Jag blir fortfarande glad när någon kommer med en kaffekopp som present.
I samlingen finns också en kopp från DUF, De Ungas Förbund, EFS-rörelsens ungdomsförbund. Margaretha berättar med ett leende på läpparna, anknytningen till hennes egen historia.
– Min morfar var i Stockholm och hade ett rockslagsmärke med DUF. En kvinna kom fram till honom och berättade att hennes dotter skulle åka till Malmberget. Kvinnan bad morfar att se till dottern, hon litade på morfar för att han var medlem i DUF.
– Dottern var den som sedan skulle bli min mormor. Men det hade nog hennes mamma inte räknat med.
Kopparna i hyllorna byter hon ut ibland för att få förändring. Hon diskar också samlingen en gång per år, på sommaren.
Den som blir bjuden på kaffe hos Margaretha, kanske i samband med hennes födelsedag dagen före julafton, kan dock inte räkna med att få det ur en kopp från hyllorna. Hon har nämligen koppar i ett stort respektingivande hörnskåp också och hon har helt moderna Ikeakoppar till kafferep. Till exempel på 75-årsdagen för några veckor sedan. Då serverades sju sorters kakor och tårta.
– Som det ska vara på kafferep!