Hon tänker bland annat på stora ekonomiska skillnader mellan människor och hur unga ska få jobb.
– Nästa val blir spännande, nya partier kan komma att ställa upp. Men demokratin är stabil, jag är inte orolig, säger hon.
Mötte ledarna
Elisabeth Dahlin, som bott eller arbetat på Seskarö, i Kalix respektive Luleå, är känd som generalsekreterare i Rädda Barnen och har haft rader av uppdrag, inklusive ambassadör i utrikesdepartementet.
Sydafrika har hon besökt återkommande sedan mitten av 1980-talet och det har handlat om allt ifrån att jobba med ungdomar till att föra in pengar till organisationer som jobbade mot apartheid. Några av de hon träffade hamnade senare i Sydafrikas regering.
ANC-ledaren Nelson Mandela frigavs 1990 och blev president fyra år senare.
– Jag mötte honom ett par gånger. Vi skakade hand vid ett av tillfällena, vi pratade och han sade några vänliga ord om Sverige. Jag kan inte säga att jag kände honom. Första gången var innan han blev president och vid andra tillfället hade han blivit det. Jag var där även i samband med installationen. Alla affärer var stängda efteråt och det lämnades tips om hur man överlever flera veckor. Många trodde att landet skulle rasa samman men några dagar senare var allt som innan.
Enade
Efter apartheidregimens fall tycktes det logiskt att hämnd kunde komma att utkrävas. Nelson Mandelas anslag av försoning är vad som imponerar mest på Elisabeth Dahlin.
– Han var tydlig med att apartheid skulle avskaffas och att krafterna skulle samlas. Det var ingen lätt situation, folk mördades och sånt väcker agg. Jag fastnade för hans integritet och klokhet. Många tänker nog att försoningen inte gått att nå utan en samlande ledare. Han lyckades samla alla goda krafter i ett djupt splittrat land. Han hade en sån närvaro, det var elektriskt när han kom in, en enorm utstrålning och väldigt ödmjuk. När jag nu varit nere pratade människor om honom med en oerhörd respekt. Han var en landsfader, beskriver Elisabeth Dahlin