Våld i nära relation följer ett ganska tydligt mönster, enligt Fredriksson.
– Det spelar nästan ingen roll var i världen man kommer från, hur förutsättningarna i livet ser ut, socioekonomiska förutsättningar, utbildning eller andra förutsättningar. Det följer samma mönster ändå.
Hur ser det ut?
– Det börjar oftast med subtilt, psykiskt våld. Det kan vara kommentarer, som i ett annat sammanhang kanske inte skulle vara kränkande men det finns något där som är lite mer än ett skämt. Det kan vara en indikation att någon tar sig rätten att göra sig lustig på någon annans bekostnad, utan att ta ansvar för det om det blir fel. Den våldsutsattas livsutrymme minskar i takt med att våldet eskalerar till kontroll och isolering, och kanske till slut fysiskt våld, säger Camilla Fredriksson.
Samtidigt händer något med självkänslan och integriteten, förmågan till självbestämmande kan minska, berättar hon.
– Den våldsutsatta tar över den andras åsikter och föreställningar, kanske till slut tänker att den är dum i huvudet och psykiskt sjuk om våldsutövaren säger det.
Varför sker det?
– Det kan man fråga sig. Det bottnar i makt och kontroll av någon anledning, eller en form av vanmakt som man inte kan hantera. Då tar man till de här strategierna som inte är bra någonstans, säger Camilla Fredriksson.
Tanken är att projektet ska landa i ett kompetenscentrum som ska vara i skarp drift om ett år. Det ska tillhandahålla stöd till verksamheten, både med kunskapshöjande insatser och även någon form av konsultativt stöd till medarbetare. I botten finns ett politiskt beslut, med därtill avsatt budget.
– Min uppgift är samla in data och se hur vi kan organisera det här. Det är många kommuner och många hälsocentraler med en geografisk spridning och olika förutsättningar.
Hon har en bakgrund som pedagog, har jobbat med integrationsfrågor och frågor kring våld i nära relation, hedersrelaterat våld och förtryck. De senaste åtta åren har hon arbetat som behandlare inom öppenvården i Boden.
Projektet om våld i nära såg spännande ut, tyckte hon.
– Kunskapen är generellt ganska låg i samhället men också inom olika verksamheter. Det betyder att när man vänder sig någonstans, som våldsutsatt, och söker hjälp är det inte säkert att den man vänder sig till förstår vad det handlar om.
Vad hoppas du kunna förändra?
– I grunden handlar det om att erbjuda en tryggare, säkrare och mer effektiv och jämlik vård för patienter. Jag önskar jag kan bidra till en hållbar arbetsmiljö för de som möter våldsutsatta, det är ofta ett tungt arbete.