Det var förra söndagen som Karin Strålberg föll vid en upphöjning på gatan vid Varvet i centrala Luleå. Hon slog upp ett rejält sår i pannan, och eftersom hon går på blodförtunnande mediciner ville blödningen aldrig sluta.
– Det var flera personer som såg det och kom fram och försökte hjälpa mig. Det var blod överallt, så de ringde efter ambulans direkt, säger hon.
Men sjuktransporten skulle dröja. Kvinnan som först ringde 112 fick prova fyra gånger innan samtalet kom fram. Därefter fick hon vänta i luren i tre-fyra minuter innan hon kopplades fram – då till larmcentralen i Östersund. Efter att ha letat upp gatuadressen fick de beskedet att en ambulans var på väg.
– Vi väntade och väntade och väntade, medan vi hela tiden försökte stoppa blödningen. Men det kom ingen ambulans, säger Ulf Robertsson, en av personerna som var med på olycksplatsen.
"Som en fars"
Så de provade att ringa igen. Den här gången kom de fram till larmcentralen i Luleå, men samtalet bröts innan de kunde berätta vad som hänt. En annan person provade ringa, men samtalet bröts igen. Till slut anslöt en kvinna som kände en ambulansförare i Sunderbyn, och ringde till hans privata mobiltelefon.
– Ungefär samtidigt fick vi till slut tag på larmcentralen i Luleå, som sade att de inte fått veta någonting om att en ambulans skulle skickas ut, säger Ulf Robertsson. Det var som en fars, jag trodde inte att det var sant.
10-12 minuter senare var räddningspersonal på plats och kunde föra Karin Strålberg till sjukhuset, en knapp timme efter att hon hade fallit.
– Det är ju någons liv man försöker rädda, och så är det så mycket som går fel, säger Ulf Robertsson. Det går bara inte att ha det på det här sättet. Inte i Sverige, inte i centrala Luleå.
Karin Strålberg klarade sig med en kraftig hjärnskakning, åtta stygn i pannan, två på näsan och två på knät. Hur mycket blod hon tappade vet hon inte.