Trots att allt fler kommuner börjat amortera på skulden har den på ett år växt med nästan 2 miljarder och är nu uppe i 242 miljarder kronor – i genomsnitt 25 268 kronor per invånare. Det framgår av den tredje upplagan av Skandias pensionsskuldsrapport, som årligen redovisar hur stor skulden är i varje svensk kommun.
Den genomsnittliga soliditeten, ett mått på kommunernas långsiktiga betalningsförmåga, uppgår till 49 procent. Merparten av pensionsskulden är dock ”dold” och visas inte i balansräkningen. Det handlar om pensioner som intjänades före 1998 vilka redovisas som en separat post. Inkluderas den ”dolda” pensionsskulden sjunker soliditeten till 4,6 procent. Det är långt under de 30 procent som företagen i det privata näringslivet tagit som norm. Nästan fyra av tio kommuner har dessutom en negativ soliditet om hela pensionsskulden räknas in.
– Det är allvarligt, vi kan konstatera att pensionsskulden riskerar att bli en tung framtida kostnad för många kommuner. Vi såg dock under 2012 att allt fler kommuner har börjat amortera på sina skulder vilket såklart är väldigt positivt.
Det finns två olika faktorer som förvärrar problemet med pensionsskulden. Nästan sju av tio kommuner har haft en negativ eller svag befolkningsutveckling de senaste 40 åren. Skatteintäkter från allt färre personer ska finansiera de framtida pensionsutbetalningarna. Den andra utvecklingen handlar om att vi redan vet att pensionsskulden kommer öka med cirka 8-10 procent, cirka 20 miljarder kronor, till nästa årsskifte. Anledningen är den skuldkris som drabbat många av länderna i Europa och fått räntorna att sjunka och skuldökningen motsvarar lön och sociala avgifter till närmare 4 000 lärartjänster under 10 år.
I år får kommunerna 11 miljarder kronor återbetalda av AFA, ett tillfälligt överskott som Greger Gustafson menar kan användas till att amortera.