Hits for kids

EMD:s konsert var en singeltät historia. Det är hitmusik så det stänker om det och barnen jublade högt, där de satt på sina föräldrars axlar. De är barnidoler och får massor av små armar att gunga i luften. När det är dags för extranummer hör jag en pojke ropa "jag älskar det här bandet!". Det är kul att se. Och det är också poängen med EMD - det är verkligen hits for kids. Men ärligt talat förändrar det inte det faktum att musiken är vedervärdig. Det är såpass formstöpt att det har kommit till en punkt då det känns som att bara mallen finns kvar. Det är bara helt innehållslöst. Jag tror det var Andres Lokko som skrev att barn inte har någon smak, men jag tycker snarare att det är låtskrivarna, skivbolagen och producenterna som inte har någon. Sån här musik komponeras efter marknadsundersökningar. Det här är kultur som tvingar fram efterfrågan genom att trycka ned utbudet i halsen på lyssnarna. Och det är inte rätt. Jag är ingen kulturimperialist som tycker att alla barn måste lyssna på Kåldolmar och Kalsipper och leka med mjuka tygleksaker. Nej, barn ska få leka med vapen, spela TV-spel och se actionfilmer. Men däremot ska de inte behöva lyssna på värdelös och känslolös musik bara för att nån annan tjänar mycket pengar på det. Fast jag måste tillägga att själva konserten ändå räddas av Erik Segerstedt, Mattias Andréasson och Danny Saucedo, trots att musiken är så kass. De har personligheter och stjärnkvalitet. De kan sjunga, både stämsång och tonsäkert, och är också roligt spexiga. Särskilt Danny.

Hits for kids

Det var ingen rolig historia att se EMD på BD Pop-scenen i fredags. Åtminstone inte om man får tro Norrbottens-Kurirens Jonas Teglund, som bara ger EMD en etta i betyg.